Hangover Part II

Hangover Part II, 2011 av Todd Phillips med Zach Galifianakis, Bradley Cooper och Justin Bartha mfl.

Stu tar inga risker utan satsar istället för en svensexa på en trygg, nedtonad bröllopsbrunch. Men han borde veta vid det här laget att ingenting någonsin går som planerat och om Vegas var galet finns det bara en sak att vara säker på; Bangkok är värre.

Jag minns att jag tyckte att ettan var väldigt… Speciell. Den här var minst lika… Speciell… Vem har inte drömt om att supa skallen i småbitar på Las Vegas alla casino och sen inte minnas ett enda dugg. Inte jag. Längre. Alan har tydligen blivit knäpp och lever kvar i händelserna i Las Vegas och bor hos mamma. Bara där kände jag att det här skulle kunna smälta ihop men jag är väldigt skeptisk till uppföljare… Värsta tänkbara är en uppföljare till Sommaren med Göran, då slutar jag se på film. Då fick jag det sagt också -high five!  Men att samma gäng killar skulle råka ut för nästan exakt samma misstag igen är ju oerhört osannolikt. Men de lyckades, bra dessutom, nästan till och med bättre. Någon som verkligen nailar filmen är den kinesiska, självutnämnda gangstern
Mr. Chow. Jag vet inte riktigt vad jag skulle sätta för diagnos på honom, men lång skulle den bli. Handligen är i princip som den första, med lite avstickare och twister och humorn skulle jag säga är på topp, eller… I min smak. Osmakligt.
En annan grej jag gillar är cameos av alla former, allra helst med folk man aldrig skulle få tänka sig se i en spelfilm. Då syftar jag på Mike Tyson. Vad som gör det ännu bättre är när kändisen ifråga gör nåt han inte borde- i det här fallet -”sjunga!”

Kul film! Skulle kunna se den igen, men. Som ni alla redan känner till så är tiden knapp och val av filmer är ett gamble.

4/5

Sista recensionen: Source Code (3/5)

Source Code, 2011 av Duncan Jones med Jake Gyllenhaal, Michelle Monaghan and Vera Farmiga

Marinsoldaten Colter blir värvad till ett topphemligt statligt program. Ett av hans första uppdrag blir att hitta en terrorist som planerat ett bombdåd på ett tåg i Chicago. Colters medvetande placeras i kroppen tillhörande en av passagerarna. Problemet är att hanendast har 8 minuter att hitta informationen som kan förhindra ytterligare en attack. Han skickas tillbaka i scenariot gång på gång vilket leder till oanade konsekvenser.

Den här lockade mitt filmhjärta redan efter första 10 sekunderna i trailern. Jag älskar filmer som studsar dig mellan nutid och parallella världar (spellcheck?) såsom The Jacket och Butterfly Effect. Det är kul och får en att tänka till lite. Jake (gamle Jejk) Gyllenhaal är bra, handlingen är något skum, ibland övertydlig, sen blir det lite skruvat, sen ”jaha ok!” sen skruvat igen och sen ”what?!” sen tydligt. Så, stå ut. Det är snyggt och intressant och inte alls för tjatigt faktiskt. Helt okey film, men jag drar aggressivt av två poäng för en fullpott för att handlingen gav mig lite huvudvärk en stund. I hate huvudvärk.

3/5

Det här var alltså min sista recension på obestämd framtid. Av den enkla anledningen att jag inte har tid. Varken att se på film eller att sitta och skriva. Recensionerna har bara blivit kortare och kortare, alldeles för korta än vad som var tänkt från början. Den här hade jag inte ens tid att krångla in en bild på för jag har en 2½ åring som står och skvätter vatten på mitt skrivbord med en nappflaska som han har stulit från sin lillebror. Det sista halvåret har jag mest kopierat och klistrat in handlingarna på filmerna för att jag inte har haft tid att skriva ihop en snygg handling själv. Så nu ger jag upp och återkommer kanske senare framöver. Sen vill jag passa på att be om ursäkt till mina likasinnade filmbloggare att jag inte har kommenterat eller läst mycket från er på sista tiden. Ha det fint, alla och se mycket film! Puss i armhålan!

Ps. Lägg till Dopenose på filmtipset.se om ni saknar mig

Let Me In (4/5)

Let Me In, 2010 av Matt Reeves med Chloe Moretz och Kodi Smit-McPhee

Abby, en mystisk tolvårig tjej, flyttar in i lägenheten bredvid Owen. Han är en ensling som har svårt att passa in och är sedermera mobbad i skolan. Hans ensamhet gör att han söker sig till sin nya granne, en vänskap som båda ger dem något de tidigare saknat i livet. Owen kan inte undvika att se att Abby är olik alla han tidigare träffat. När en rad av bestialiska mord sysselsätter stadens poliskår, börjar Owen inse att den till synes oskyldiga och sköra flickan i själva verket är en skoningslös vampyr.

Den amerikanska remaken av Låt den rätte komma in. Men hoppa inte baklänges! För den här var bra mycket bättre än den svenska! Jag var som vanligt skeptisk. Jag är skeptisk till alla remakes. Men allting är så mycket bättre, och så mycket bättre utfört här. Man känner verkligen med den mobbade killen, för han spelar så himla trovärdigt. Likadant med Abby -makalöst bra skådespel. Det är mycket som har tagits bort, men till det bättre tycker jag. I svenska filmen var ju Eli en kastrerad pojke, men här fick hon förbli flicka, så kärleken blir liksom inte lika… ”lustig” här. Man fick reda på att Abbys ‘pappa’ egentligen var en jämnårig kärlek till Abby en gång i tiden. Sånt, små detaljer.
Den här fyller i lite gropar som den svenska filmen så onödigt kunde lämna efter sig.

Mycket bra! Faktiskt!

4/5

Insidious (4/5)

Insidious, 2010 av James Wan med Patrick Wilson och Rose Byrne mfl.

Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar.

Wow! Äntligen en smart skräckis jag verkligen, verkligen gillar. När jag läste texten på omslaget; ”Filmen är producerad av Oren Peli, regissören till ”Paranormal Activity”, som blev en av 2009 års mest omtalade skräckfenomen.” så var jag såld. Såld men skeptisk! Redan när filmens titel visas med riktiga 80-tals typsnitt över hela skärmen ”INSIDIOUS” så sjönk min skepsism. För att sedan upptäcka att musiken i filmen är de där typiskt sköna stränginstrument-ljuden. Helt fantastiskt!

Handligen känns som en modifierad version av Poltergeist. Ett barn försvinner till en annan dimension och måste hämtas av nån i familjen. Jag gillar verkligen skrämselscenerna. Det är inte alltid så tydligt vad det är som är läskigt, förens du verkligen tittar efter och ser. Inte de vanliga ”om hon/han vänder sig om nu så står hon/han näsa mot näsa med ett spöke.”

Ett klockrent mindfuck. Love it.

En solklar 5a i skräck-kategorin. Men det räcker inte riktigt hela vägen för att jag ska belöna den med en 5a rent övrigt.

4/5

Sucker Punch (3/5)

Sucker Punch, 2011 av Zack Snyder med Emily Browning och Vanessa Hudgens mfl.

Från regissören till Watchmen och 300 kommer en film som rör sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Vi får följa med in i en ung flickas drömvärld som blir hennes flykt undan en betydligt mörkare verklighet i fångenskap. Tillsammans med fyra medfångar bestämmer hon sig för att rymma men flyktvägen är fylld av våldsamma faror och det blir allt svårare att skilja på vilka som är verkliga och vilka som bara finns i fantasin…

Det här är ju klart och tydligt en film som vinner på allt sitt visuella, för ärligt talat – ta bort alla slowmotion scener och strider med robotar, drakar, zombienazister och övervuxna samurajer -vad har du då? En film om en tjej som vill rymma från ett mentalsjukhus. Ganska simpelt tycker jag. Kunde man ändå hitta på allt annat kunde man väl ha gjort ett bättre upplägg? Varför detta med parallella världar, jag blir ju bara förvirrad. Men det är väl ‘inne’ nu att ha en twist som folk ska antingen förstå, eller låtsas förstå.

Filmen är toksnygg! Snygg kombination av musik och strider. Väldigt schyssta animationer. Det här är en av få filmer där rörelserna har känts väldigt flytande. Det finns inget i filmen som är fult (förutom ”Rocket”).

Den är helt klart sevärd och underhållande. Men jag hade nog högre förväntningar och vart något besviken. Jag tyckte manuset var helt puckat och i det stora hela mest en fröjd för ögat.

3/5