The King’s Speech
The King’s Speech, 2010 av Tom Hooper med Geoffrey Rush, Colin Firth, Helena Bonham Carter
Efter att kung Georg V dött och kung Edvard VIII abdikerat står prins Albert på tur att ta över den engelska tronen som kung Georg VI. Den nye kungen har dock ett stort problem, han lider av svår stamning och drar sig för offentliga framträdanden. Men med ett nytt världskrig som hotar att bryta ut behöver England en stark och tydlig ledare mer än någonsin.
Okej, jag måste erkänna. Jag drar mig för filmer om krig och politik osv. osv. Jag är alldeles för ointelligent för att förstå dessa filmer. Men när det började regna oscars över den här så kunde jag inte längre tygla min nyfiken het. Helt utan research såg jag den tillsammans med min fru. Att det skulle handla om kungens talförmåga hade jag inte en aning om. Jag trodde det skulle handla om ett viktigt tal (det gör det ju på sätt och vis.). Det är hur kul som helst att se Lionels metoder att få kungen att bli av med sin svåra stammning. Den var allt en film ska vara! Rolig, sorlig, spännande och helt.. vänta… HELT suveräna skådespelare och otroligt välgjord. Magnifico!
4/5
Trolljegeren
Trolljegeren, 2010 av André Øvredal med Otto Jespersen och Glenn Erland Tosterud mfl.
Ett gäng studenter undersöker en tjuvjakt på björn men får snart veta att det är mycket farligare saker än så som pågår. De börjar följa efter en mystisk jägare och får snart veta att han egentligen är en trolljägare.
Åh, den här filmen är allt jag hade hoppats på – och mer! Tanken var egentligen att jag skulle boka projektorn i våran pub vi har i kollektivet, men så fort jag fick hem den så kunde jag bara inte vänta! Den är rolig, extremt underhållande och ”lärorik” (kanske inte, men jag fann inget bättre ord). Förklaringarna om trollen är helt lysande och jag blir övertygad att det skulle kunna vara sant. Ju mer filmen utvecklas desto mer får man lära sig om troll. Att det finns olika raser, vad raserna heter, varför de är känsliga för solljus och vad som kan hända om de utsätts för solljus. Vad de äter, hur man lockar dem…
Ja, det som kan vara roligt att veta.
Alla har väl nån gång blivit skrämd av en elak släkting om troll, och på nåt magiskt vis har man fått lära sig att de förstenas när de utsätts för solljus. Alla fina bilder av John Bauer man har sett får plötsligt liv. Troll har ju alltid funnits ibland oss på ett eller annat sätt, och det är det jag tycker om mest med filmen. För att vi äntligen får se troll i vår tid. En helt makalöst skön film tycker jag. Jag älskar sättet de har klämt in några fina allegorier till De tre Bockarna Bruse och Trollmors Vaggvisa.
Klockren handling, jättevackra miljöer och väldigt imponerande animeringar.
Den här skulle alla se som tycker om fabler och sagor!
5/5
127 Hours
127 Hours, 2010 av Danny Boyle med James Franco
En sann berättelse om Aron Ralston. Livsnjutaren och äventyrskillen, men också mannen som amputerade sin egna arm med en slö fällkniv, efter att han i 127 timmar har stått med handen fastkilad under ett enormt stenblock.
Jag vet inte vart jag ska börja. Jag minns när det här rapporterades på tvn. Det var några år sedan nu, men sedan dess har han varit lite som en överhängande och undermedveten förebild för mig. En förebild jag egentligen inte vet någonting om, jag vet inte något annat han har gjort en just amputerat sin egen arm för sin överlevnads skull. Han måste ha en livskraft utan dess like.
Det går aldrig att föreställa sig hur han kände men jag har mycket svårt att se mig själv göra vad han gjorde, därför beundrar jag honom verkligen.
Den här filmen lyckas verkligen, verkligen sätta känslan i fokus. Jag lider med honom från början till slut. Han är en helyllekille som älskar att sporta och hjälper gärna andra människor i nöd. En ensam och trevlig medmänniska, en sån man gärna vill ha till hands. Jag lider med honom för att han verkligen inte förtjänar att stå där. Han försöker med allt han kan. Men det finns bara en utväg.
James Franco gör en helt fantastisk insats! Året har inte hunnit bli så gammalt ännu och det väntar många bra filmer, men jag tror inte att jag kommer få se ett sånt bra skådespel på väldigt länge. Jag måste erkänna, jag grät – diskret! – men jag grät verkligen när han äntligen tog sig loss. Ett sånt underbart klimax!
Väldigt bra foto med vackra landskap och som grädde på moset så är musiken i filmen som klippt och skuren (pun not intended). Jag finner ingenting att klaga på. Så för mig är det här en solklar femma som jag garanterat kommer att se igen!
5/5
Catfish
Catfish, 2010 av Henry Joost, Ariel Schulman med Megan Faccio och Yaniv Schulman
I slutet av 2007, kände Ariel Schulman och Henry Joost en berättelse utspela sig när de började att filma livet om brodern Ariel. De hade ingen aning om att deras projekt skulle leda till de mest spännande och oroande månader av sitt liv. En verklighetsthriller som är en chockerande produkt av vår tid. Catfish är en fängslande berättelse om kärlek, svek och nåd i en labyrint av online intriger.
Min fru såg en intervju på Ellen en förmiddag med skaparna av den här filmen. Hon sa till mig att hon verkligen ville se Catfish och förklarade lite snabbt för mig vad den handlade om. Det är alltså en fotograf som får ett fotografi publicerat i en tidning, kort därpå dimper det ner en tavla i brevlådan som en 9 årig flicka har målat av helt klockrent. Han börjar därpå skicka fler bilder till henne som hon målar av och skickar tillbaks. Han börjar bekanta sig med hela familjen på telefon och facebook. Slutligen kärar han ner sig i 9åringens storasyster, men sen visar sig saker och ting inte vara riktigt som det borde. De beslutar sig för att överaska familjen med ett plötsligt besök.
Efter jag hade sett den här så hade jag lite blandade känslor, det är både ledsamt och förargligt och nästan lite sinnessjukt. Som pricken över i så är allting helt sant. Det gör mig nästan lite orolig.
4/5
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, 2001 av Peter Jackson med Elijah Wood, Sean Astin, Ian McKellen mfl.
Sagan om ringen berättar historien om den unge hoben Frodo, som ärver en tillsynes oskyldig, men magisk ring av sin kusin Bilbo. Frodo får snart veta att dess ursprunglige skapare, den onde trollkarlen Sauron, desperat letar efter ringen. Den lilla tingesten gömmer mäktiga onda krafter som kan göra det möjligt för Sauron att förslava invånarna i landet Midgård. Det finns bara en utväg – att förstöra ringen i Domedagsklyftan. Ett litet utvalt sällskap om nio med hoben Frodo i spetsen ger sig iväg på det ödesdigra uppdraget.
Det här är en sån där rulle jag har sett 5043 gånger och tycker den är precis lika bra varenda gång. Nu var det några år sedan och i väntan på The Hobbit tänkte jag och frugan friska upp minnet lite. Vilken utmärkt film för att hålla sig inne från snöstorm!
Back in the day när jag fick höra att Peter Jackson skulle göra denna film så var jag så sjukt skeptisk, jag trodde han skulle göra ytterligare en b-film i Braindead-stuk. Sen efter ett tag kom en teaser, sen en trailer och jag bara njöt! Full av förväntan. Har nästan samma förväntan nu på The Hobbit. Jag räknade i princip dagar när det var ett år kvar av produktionen. Sen kom dagen då reklamen började rulla på tvn och att den hade biopremiär ett visst datum. Min värld stod alldeles stilla. Jag praktiskt taget hängde på dörren när bion slog upp sina portar. Äntligen skulle jag få ta del av något som jag inte har orkat läsa! Jo, det är sant, jag försökte läsa boken igen efter jag hade läst filmen, men igen orkade jag inte mycket längre än halvvägs. Jag är inget läshuvud direkt.
Jag satt som en fågelholk genom nästan hela filmen och den var bra tametusan hela tiden. Nu minns jag inte hur lång bioversionen var men det kändes som det hela var slut på en kvart. Så uppslukad av en film har jag nog aldrig varit, jag praktiskt taget var i Middle Earth och följde Frodo och hans små vänner hack-i-häl. Jag såg den igen dagen efter. Filmer jag tycker är bra brukar jag ofta vilja se två gånger. Den andra gången när jag vet hur den slutar kan jag koncentrera mig på allt annat andra gången.
Det var en otroligt skön känsla att veta att det kommer två filmer till i samma anda. Jag tror de här filmerna kommer finnas med mig på ett eller annat sätt så länge jag lever.
5/5
K-PAX, 2001 av Iain Softley med Kevin Spacey och Jeff Bridges mfl.
På Manhattans psykiatriska klinik möter doktor Mark Powell en ny patient. Mannen kallar sig Prot, säger att han kommer från planeten K-PAX i en annan galax och att han har rest till jorden med ljusets hastighet för att undersöka vår planet. Till en början verkar det vara ett solklart fall för Mark: Prot lider av vaneföreställningar. Men konstigt nog argumenterar han knivskarpt, utstrålar intelligens och berättar detaljerat om livet på K-PAX. Dessutom har han otroliga kunskaper inom astronomi och kan mer än professorerna och experterna inom området. Hur sjuk Prot än verkar så tycker Mark att hans berättelse verkar övertygande, väldigt övertygande…
Det här är en film som håller mig väldigt varmt om hjärtat. Jag vill nog gärna påstå att det är en av mina absoluta favoriter någonsin. Nu tycker ni säkert att jag tar i, det är precis vad jag vill att ni ska tycka också — för det är sant! Jag älskar den här filmen på alla sätt och vis. Foto, skådespel, musik, handling och twist är så himla perfekt! Prot är så himla intressant och man vill bara att han ska berätta mer om K-PAX och man undrar ”är han verkligen en utomjording?” och ”Hur fasen ska detta sluta?”. Filmen sveper om dig, håller dig kvar och får dig att böla på slutet. Garanterat. GARANTERAT!
Jag har säkert sett den 10 gånger och jag kan se den 10 gånger till för den är så sjukt bra. Jag prisar den här filmen högt!
5/5
Scott Pilgrim vs. The World
Scott Pilgrim vs. The World, 2010 av Edgar Wright med Michael Cera och Mary Elizabeth Winstead mfl.
Möt den charmige och arbetslöse Scott Pilgrim. Den 22-årige basgitarristen i det extremt medelmåttiga garagebandet Sex Bob-omb har just mött tjejen i sina drömmar. Bokstavligen. Det enda som står mellan honom och Ramona Flowers är hennes sju onda ex som är på väg för att döda honom…
Redan när Universal Pictures loggan visas i 8-bitar med den tillhörande Nintendo-musiken visste jag att jag skulle älska den här filmen. Det gjorde jag. Det här är nog en av de bästa filmer jag har sett i år! Utan tvekan! Här tas underhållning till en helt annan nivå. Skämten står inte som spön i backen och känns inte så krystade som i en typisk komedi, det ligger lite tanke bakom humorn i den här filmen. Allting är redan så skruvat så det gör ingenting om det skruvar till sig lite mer. När det är som mest skruvat tror man att det inte kan bli mer skruvat, men det blir det. Skådespelet är helt klockrent, musiken är helt strålande och effekterna är helt häpnadsväckande snygga. Den här filmen kommer jag prisa högt- länge.
Närmaste likheten skulle jag nog säga är Kick-Ass, men det är fortfarande jävligt långt ifrån.
Jag ville att den här filmen aldrig skulle ta slut. Jag älskar den.
Michael Cera är som klippt och skuren för den här rollen. Den här nördiga, stela, rädda typen som aldrig har hållit en flicka i handen-karaktären är verkligen hans typ av roller.
”Your new bf is about to get f:ed in the b!”
5/5
The Godfather II
The Godfather: Part II, 1974 av Francis Ford Coppola med Al Pacino, Robert De Niro, Diane Keaton, Robert Duvall mfl.
I ”Gudfadern del II” skildrar regissören Francis Ford Coppola dels hur en ung Don Vito, otroligt välspelad av Robert De Niro, kommer till makten, dels hur Michael (Al Pacino) blir ny maffiaboss. Coppola har samlat många av de begåvade skådespelare som medverkade i ”Gudfadern” och producerat en film som fått enormt stor betydelse i filmhistorien, och som otvivelaktigt är den bästa uppföljare som någonsin gjorts. Robert De Niro belönades med en Oscar®* och filmen fick sex Oscar®-priser, bland annat för Bästa Film 1974.
Jag saknar ord. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Precis som med första filmen satt jag till och med kvar och tittade hypnotiserat på eftertexterna och lyssnade på gudfadern-melodin. Det är helt otroligt hur mycket herr Coppola lyckas pressa in på 200 minuter, det känns som man har följt familjen Corleone i en evighet. Jag har verkligen inte något mer att säga. Det här är film när det är som bäst.
6/5
The Godfather
The Godfather, 1972 av Francis Ford Coppola med Marlon Brando, Al Pacino, James Caan, Robert Duvall, Diane Keaton mfl.
Det storslagna mästerverket med Marlon Brando i den Oscar®-belönade rollen som familjen Corleones överhuvud. Francis Ford Coppola målar upp ett skrämmande porträtt av den sicilianska klanens uppgång och nära nog fall från tronen i USA, och balanserar på ett mästerligt sätt historien mellan Corleones familjeliv och den brutala kriminalitet de är inblandade i. Denna gripande, briljanta film är baserad på Mario Puzos bästsäljare och bjuder på fantastiska skådespelarinsatser. Filmen vann tre Oscar®, bl.a. Bästa film 1972.
Jag vet inte hur jag ska börja bortförklara mig varför jag inte har sett den här filmen tidigare. Jag tänker inte ens försöka, jag säger som det är. Det här är en film som fortfarande var väldigt gammal innan mitt filmintresse började sätta fart på allvar. Jag hade många filmer jag hellre ville se och trodde faktiskt att just denna var bäst på sin tid, den fanns i mitt huvud ofta men glömdes lätt bort. Nu har jag tagit mig i kragen och slagit mig ner i soffan och sett den.
Att den skulle ha varit bäst på sin tid är så fel det bara kan bli.
Nu i efterhand så blir jag nästan arg på mig själv för att jag inte har sett den förut, och att det här skulle ha varit minst 10:e gången jag såg den. För sjuhundan vad den var bra. Filmen hade ett ganska långsamt, men mycket behagligt tempo som kompenserar med helt fantastiska dialoger istället, som i sin tur utvecklar mer av familjen och dess historia. En historia man blir helt omsluten av och bara vill veta mer om. 175 minuter smalt som smör i solsken och jag ville bara ha mer och mer. Till min stora glädje vet jag ju att det finns två filmer till. Men till min stora besvikelse är ju inte Marlon Brando med i någon utav dem. Den är så brilliant gjord att jag nästan får gåshud. Om alla filmer hade skådespelarinsatser som Al Pacino och Marlon Brando hade i denna så skulle det inte finnas några dåliga skådespelare. Allt skit som Hollywood lyckas pressa ur sig skulle inte finnas och vi skulle ha mycket enklare för att välja film.
Den klassiska scenen med hästhuvudet i sängen har jag alltid trott var ett låtsashuvud, tills jag såg scenen! Efter filmen så tittade jag på iMDBs trivia – Här är man hängiven minsann och använder ett riktigt avkapat hästhuvud! Jag kan inte komma på en enda film som har använt ”äkta vara” och jag tror det skulle bli mycket svårt att få göra det i dagens läge.
Jag vet inte mer vad jag ska säga, jag är helt förtrollad och så fort jag får en lugn stund så ska jag se uppföljarna med all min uppmärksamhet. Är du som jag och inte har sett The Godfather så rekommenderar jag dig verkligen att se den.
6/5 Den här är en kategori helt för sig själv.
American Beauty
American Beauty, 1999 av Sam Mendes med Kevin Spacey och Annette Bening mfl.
Lesters fru hatar honom, hans dotter Jane föraktar honom och hans chef planerar att sparka honom. Så Lester beslutar sig för att göra lite förändringar i sitt liv: ju mer frihet han får, ju gladare kommer han att bli, vilket är ännu mer frustrerande för hans fru och dotter. Men Lester ska få lära sig att den ultimata friheten kostar det ultimata priset.
Rotade fram en gammal klassiker. Frugan hade sett en trailer på den på tvn och tyckt att den var länge sen man såg. Vi missade att se den på tv, så vi såg den på dvd istället! Jag hade faktiskt glömt mycket utav den, jag minns att jag tyckte den var otroligt bra, men mycket mer än så var det inte. Men nu har den åter igen intagit en viktig plats i min All-time Favorite-låda.
Det finns så mycket i den här filmen som man önskar att man någon gång skulle få chansen att göra eller säga, men att man är för feg. Bara den biten tycker jag är rolig. Kevin Spacey spelar så fruktansvärt bra häri också, jag kan inte tänka mig någon annan som skulle varit bättre för rollen. Allt är bara så bra rakt igenom. Berättelsen, karaktärerna, upplägget, slutet och den är bra nästan precis rakt igenom.
5/5
The King of Kong: A Fistful of Quarters
The King of Kong: A Fistful of Quarters, 2007 av
Seth Gordon med Billy Mitchell och Steve Wiebe mfl.
Under det tidiga 1980-talet satte legenden Billy Mitchell ett rekord i tv-spelet Donkey Kong vilket höll i 25 år, tills skolläraren Steve Wiebe knäckte honom. Detta satte igång en enorm konspirationsteori om fusk och det enda sättet att kröna mästaren var en ny tävling…
Vilken underbar dokumentär! Vuxna karlar som spelar gamla 80-tals spel, framför allt Donkey Kong. Vilka sköna karaktärer! Billy Mitchell, världsmästaren i Donkey Kong har bitches överallt som snokar åt honom. Billy är ett sånt jävla prakt-rövhål som lever på sin titel som världsmästare och slänger ur sig massa töntiga jävla citat hela tiden. Det störde mig så förbannat. För hans utmanare, Steve, 25 år efter Billys rekord försöker verkligen få kontakt med honom på ett schysst sätt, men han ignoreras med dryga kommentarer…
Man kan inte tro att det här är på riktigt, men det är det. Det är fan på liv och död.
Du måste se den här om du vill varva ner med en dokumentär.
5/5
Inception
Inception, 2010 av Christopher Nolan med Leonardo DiCaprio
Don Cobb har en unik förmåga att stjäla information direkt från källan, när hans offer är som mest sårbara – i drömmen. När det gäller företagsspionage är Cobb en legend, men det är ett rykte som kostat honom alla möjligheter till ett vanligt liv och som håller honom på ständig flykt. Nu har han erbjudits en chans att vinna sitt liv tillbaka, om han lyckas med ett sista jobb. För det krävs att han ska tänja gränserna för vad han kan för att lyckas med något ingen tidigare kunnat göra: plantera information i ett annat medvetande.
Jösses Amalia! Den här var underbar! Den innehöll precis allt jag önskar utav en film. Bra skådespel, klockren musik, helt lysande foto och ett rejält mindfuck till handling och en twist på slutet! Jag var helt salig under nästan hela filmen. Jag önskar bara att jag inte hade blivit pissnödig den sista halvtimmen. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig och ville absolut inte börja tränga mig fram i biosalongen så nära slutet.
Men ja… Den här var värd guld och kommer lätt att se den flera gånger när den kommer i HD! Christopher Nolan är min nya favoritregissör!
5/5
Repo Men
Repo Men, 2010 av Miguel Sapochnik med Jude Law och Forest Whitaker
Filmen utspelar sig i en nära framtid där du kan köpa artificiella organ på avbetalning. Remy - anställd vid ett företag som tillverkar artificiella organ, återhämtar organ vars ägare inte har följt sin avbetalningsplan på ett känslokallt och blodigt sätt. Efter en olycka har Remy ovetandes fått ett nytt hjärta implanterat. Det visar dig dock vara allt annat än gratis…
”For a price, any organ in your body can be replaced. But it can also be repossessed.”
Den här rullen var klockren! Helt magnifik! Precis min stil. Helt morbid, helt skruvad och mörk humor.
Jag gillar både Jude Law och Forest Whitaker och den här gången svek dom mig inte heller.
Fläckfritt skådespel! Jättebra och ihållande story, helt underbar musik och lysande foto.
Gillar du knäppa, blodiga, framtidsfilmer med mycket våld, en gnutta kärlek och en superskön twist på slutet så är den här ett givet val!
Jag satt som klistrad i 119 minuter och letar i skrivande stund efter ett soundtrack! Se!
5/5
The Dark Knight
The Dark Knight, 2008 av Christopher Nolan med Christian Bale och Heath Ledger
Nu har den mörke riddaren bestämt sig: han ska en gång för alla få ett slut på den organiserade brottsligheten i Gotham City. Till sin hjälp har han polischef Jim Gordon och åklagare Harvey Dent – och de visar sig vara en sällsynt bra brottsbekämpartrio. Men de stöter snart på patrull, då den genialiske mästerskurken Jokern träder in på spelplanen. Han skapar snabbt total anarki i staden och tvingar Batman farligt nära fel sida av lagen.
Här har vi en film som inte kräver någon större presentation, de flesta har redan sett den och de flesta älskar den. Jag är en av dem, men insåg att jag inte hade lagt in den på bloggen. Jag gillade Batman: Begins, jag kände verkligen efteråt att det här var början på en ny, råare och hårdkokt Batman. Visserligen var Begins ganska långdragen, men jag insåg att det var ett långt, helt fantastiskt förspel till The Dark Knight.
Du kan se The Dark Knight utan att ha sett Begins, du går inte miste om så mycket av handligen, men av historien. Jag skulle rekommendera dig att se Begins först.
Christian Bale är klockren som Batman, men Heath Ledger är ännu mer klockren som Jokern. Det är ett evigt tjat om hur bra han är, och man kan tyckas sympatisk för hans tragiska bortgång i samband med premiären. Jag har sympati, men det påverkar inte min uppfattning om hans prestation som Jokern. Det är fantastisk, på alla sätt.
Det är så jävla bra! Man bara väntar på nästa scen med Jokern, och vad han ska hitta på för galenskap härnäst.
Jag såg den med min fru på biopremiären och jag måste säga att den var strået vassare än vad jag hade väntat. Därefter har jag sett dvd-versionen och hd-versionen säkert 5-6 gånger. Den är så gripande, den har världens tempo. Helt sjukt bra rollprestationer och suverän musik och Gotham City har aldrig sett så jävla bra ut!
Om du inte redan har sett den, och du sitter och vill se en film med fart och action, så är den här ett givet alternativ!
5/5
The Mist
The Mist, 2007 av Frank Darabont (efter en novel av Stephen King) med Thomas Jane
En vanlig höststorm trodde de flesta, men i spåren av stormen kom en dimma, en dimma så tjock att man inte ser fötterna nedanför sig. David Drayton med sin 5-årige son Billy blir när dimman anländer instängda i ett snabbköp tillsammans med de andra panikslagna byborna. Varför kommer ingen hjälp? Varför kommer ingen som går ut tillbaka?
Jag älskar mystiken i den här filmen, den håller nästan hela vägen från början till slut. Hade jag varit instängd i ett snabbköp – av alla ställen – för att hålla mig undan en okänd ondska så skulle jag vara rätt nojig! Jag tänkte faktiskt inte se klart filmen efter jag hade sett den första specialeffekten. Det ser ut som nånting från 1977! Men jag är så glad över att jag såg färdigt den ändå, för det var tydligen bara den enda effekten som var dålig. Det blir mycket, mycket bättre. För mig så sjunker intresset för en film från 2007 som har dåliga effekter och ganska okända skådisar, då betyder den att den är mindre påkostad och då automatiskt dålig. Det är fel, men sån är jag!
Skådespelet är trots allt väldigt bra! Vad jag kan komma på nu, känner jag bara igen Thomas Jane från The Punisher.
Det var ett tag sedan jag såg den, men ville lägga upp den här.
Ångestladdad musik, Dead Can Dance – The Host of Seraphim är perfekt!
Liten varning utfärdas för känsliga tittare att slutet är bland det mest ångestfyllda som mitt öga har någonsin har skådat.
Jag vet några som har mått dåligt i flera dagar efter de har sett filmen.
Underbar film!
5/5
Avatar
Avatar, 2009 av James Cameron med Sam Worthington, Sigourney Weaver mfl.
Marinsoldaten Jake Sully skickas till planeten Pandora för att med alla medel övertyga urbefolkningen att låta människan exploatera deras natur för att utvinna en ny energikälla. Allteftersom Jake lär känna planeten och folket blir han mer och mer osäker på sitt uppdrag och när kampen ställs på sin spets måste han välja sida.
Det här skulle egentligen bli James Camerons nästa film efter Titanic, men kostnaden för den här filmen skulle då ligga på 400 milj. dollar för att den skulle bli så som han hade önskat. Det var när Gollum såg ljuset första gången i Peter Jacksons filmatisering av The Lord of The Rings: The Two Towers (2002) som James insåg att tekniken fanns och började då arbeta med sitt Avatar-projekt, då kallat Project-880.
Som flera av er inte vet så är jag hemma pappaledig och har varit det i nästan 6 månader, men nu tänkte jag ta en liten break och skämma bort mig med en VIP-stol och gå och se den helt själv. Fiint! Jag hade väldigt gärna sett den i 3D, men när vår biograf inte har det utbudet får man nöja sig med det man får! Förhoppningsvis kommer en Blu-Ray utgåva en vacker dag med tillhörande 3D-brillor!
Men jag är nöjd! Otroligt nöjd! Hade jag vetat att den skulle vara sådär bra hade jag kunnat lägga ut en femhundring för den! Jag satt ohyggligt bra på ”VIP-plats” med fotstöd och liggläge i 185 minuter och bara njöt av varenda sekund! Den är väldigt enkel att förstå och följa, den är otroligt vacker och fantastiskt bra gjord! Jag tyckte att Sagan om Ringen trilogin är bland det bästa som har skapats, rent visuellt, men den här…. Wow, slog det med hästlängder! Jag var som trollbunden genom hela filmen och jag ser den gärna fler gånger. James Cameron var en legend innan den här filmen. Nu är han Gud!
5/5
Lucky Number Slevin
Lucky Number Slevin, 2006 av Paul McGuigan med Josh Hartnett, Bruce Willis, Lucy Liu och Morgan Freeman mfl.
Fel nummer. Fel plats. Fel kille. Slevin är killen som är på fel plats vid fel tillfälle. Av misstag identifieras han som en man han inte är och hamnar i kläm mellan den undre världens två rivaliserande bossar:
The Rabbi och The Boss…
När folk frågar mig om jag vet någon bra film så brukar den här tillhöra en bland de första jag nämner. Den här filmen har allt man kan önska sig. Kolla bara rollistan! Manuset är helt fantastiskt!
Sköna tillbakablickar på 50-talets USA som utlöser handlingen, makalös twist och helt magisk handling och lite lönnmördande och rena rama avrättningarna. Har du inte sett den så ska du se den. Oavsett vad du brukar föredra för filmer. Den här är KUNG!
5/5
Oldboy
Oldboy, 2003 av Chan-wook Park med Min-sik Choi
Dae-su vaknar upp i ett tomt rum. Dörren är låst, inga fönster. Hans enda sällskap är teven. Han får mat genom en lucka. Han tränar, skriver i sin dagbok. Via teven får han veta att han är efterlyst för mordet på sin fru. Hans dotter har blivit adopterad av ett svenskt par. Han har blivit fråntagen allt som betyder något. Och värst av allt, han vet inte vad han gjort för att förtjäna det. Han är fast, varje dag är den andra lik. Klaustrofobin går över i uppgivenhet. Han försöker ta självmord men misslyckas. Efter femton år släpps han ut. Vem stängde in honom? Varför stängdes han in? Varför släpptes han ut? – Moviezine
Här är ännu ett guldkorn jag måste rekommendera om du inte är en inbiten Hollywood fantast och vägrar se saker från andra länder än USA. Den här rullen äger Hollywood i brygga! Skådespelet går inte att betydsätta, det är låååångt över ribban. Min-sik Choi är helt makalöst bra, han lyckas verkligen spela en snubbe som har varit inlåst i ett enda rum i 15 år. Han övertygade iallafall mig!
Att Hollywood ska göra en remake av den här av Steven Spielberg med Will Smith är fan skam! Vad har Spielberg tänkt? Att han ska göra ett mästerverk bättre? Glöm det! Will Smith har inte en chans mot Min-sik Choi när det kommer till att spela en manodeppresiv, nyss utsläppt galning. Vart kommer alla nya amerikanska skräckfilmer ifrån? Jo, det är remakes från Japanska filmer. Och nu ska dom börja lägga sina pengakåta, sliskiga fingrar på filmer som borde vara brottsligt att försöka göra om!
Vill du se en, rå men ändå djup och våldsam film med underbart skådespel ifrån ett annat land än USA. Se den här och njut.
5/5
Braveheart
Braveheart, 1995 av och med Mel Gibson mfl.
Skottland, 1200-talet. När William Wallace fru blir överfallen och mördad av engelska trupper, byts snart hans besatthet av hämnd ut mot en kallsinnig kamp för hans lands frihet. Berättelsen om Wallaces hjältemod sprider sig snabbt och inspirerar alla förtryckta att med vapen ta upp kampen mot England. Det hämndkorståg som Sir Wallace startat blir upptakten till ett grymt och kallblodigt krig.
Det finns en liten rolig berättelse första gången jag såg den här fantastiska filmen. Där vi bodde fanns det en butik ägd av skottar, mannen som ägde butiken var avlägsen släkting till filmens huvudrolls karaktär, William Wallace. Så den karl hade fått hem en VHS-screener innan filmen skulle släppas, som någon då givetvis hade fått låna av honom och sen i sin tur hamnade den hemma i min video.
Mel Gibson sätter här en extremt hög ribba för alla kommande sitta-på-häst-framför-arme-och-hålla-ett-makalöst-bra-tal.
”Aye! Fight and you may die. Run, and you’ll live, at least a while. And dying in your beds, many years from now, would you be willin” to trade all the days from that day to this, for one chance, just one chance to come back here and tell our enemies that they may take our lives, but they’ll never take our freedom!”
Makalöst bra skådespel, underbar musik, fantastiska omgivningar. Svingrymma sammandrabbningar, fina flickor och äckligt fina kläder. Jag har sett filmen säkert 10 gånger och den är lika bra varenda gång.
5/5
Zombieland
Zombieland, 2009 av Ruben Fleischer med Woody Harrelson och Jesse Eisenberg
I denna skräckkomedi får vi möta ett annorlunda gäng som har lärt sig överleva i en värld full av zombies.
Filmens titel fick mig att avstå ifrån denna film ett tag, men efter att ha läst possitiva kommentarer och sett att den har 8.4 i betyg på imdb så gav jag den en chans genom att titta på trailern. Jag ville se den direkt! Trots den urlarviga titeln.
Ens bara att Woody Harrelson är med fick mig att vilja se filmen ännu mer. Han är duktig (i allt efter serien Skål). Har inte sett honom på evigheter. Sist var väl i Kingpin och en liten biroll i tårdrypande Seven Pounds med Will Smith. Här spelar han en skjutgalen stolle som är stenhård på utsidan men hur mjuk och rund som helst på insidan. Genom hela filmen så är han på jakt efter Twinkies, en ökänd amerikansk liten bakelse, medans han slaktar zombies en efter en för att nå denna delikatess. I den här filmen får man känslan av att det var som igår man såg Natural Born Killers för första gången igen.
Jesse Eisenberg får jag aldrig nåt grepp om känner jag, han har samma stil i alla sina roller. Han är väl en av de olyckliga skådespelarna som inte får andra roller än att spela tönt. Han är och spelar precis likadant som i Adventureland. Nu säger jag inte att det är dåligt. Men… Trist. Hans karaktär är som sagt en tönt som aldrig har haft en riktig tjej… Det är där de två flickorna på affishen kommer in. Resten kan man nästan lista ut själv antar jag. Orkar inte gå in på detalj om tjejerna mer än att dom är inte vilka brudar som helst. Dom är stenhårda och väldigt väldigt luriga…
Filmen i sig är som en blandning av Shaun of the Dead och 28 Days Later. Måste säga att den är bra rakt igenom och är exakt den formen av underhållning jag uppskattar. Rolig, våldsam och lite lite sorglig.
5/5
Ett citat: ”When a man gets his son taken away he has absolutely nothing left to lose.”
District 9
District 9, 2009 av Niell Blomkamp med Sharlto Copley
Det har gått över 20 år sedan utomjordingar anlände till jorden. Mänskligheten förberedde sig då på ett fientligt möte med överlägsen teknologi. Men ingenting skedde. Istället blev utomjordingarna kvar som flyktingar på jorden. Varelserna placerades i provisoriska hem i Sydafrikas District 9, allt medan jordens nationer debatterade deras fortsatta öde.
Men nu har människornas tålamod för situationen med utomjordingarna tagit slut. Ansvaret för utomjordingarna har därför kontrakterats MNU (Mulit-National United), -ett privat företag utan intresse i utomjordingarnas välfärd. MNU kommer att göra enorma vinster om de kan få utomjordingarnas vapen attfungera. Men än så länge har alla sådana försök misslyckats då aktivering av dessa vapen kräver utomjordisk DNA.
Spänningarna mellan människor och utomjordingar kulminerar när MNU-tjänstemän inleder omlokaliseringen av alla icke-mänskliga individer från District 9 till ett nytt läger. En av MNUs fältarbetare, Wikus van der Merwe, utlöser ett utomjordiskt virus som börjar förändra hans DNA. Wikus blir snabbt den mest jagade mannen i världen, tillika den mest värdefulle, eftersom han bär på nyckeln som kan avslöja hemligheterna om utomjordingarnas teknologier. Utstött och utan vänner finns till slut bara en plats för honom att hålla sig gömd; i District 9.
Jag lyckades lägga vantarna på en kopia av den här filmen som var väldigt bra och kunde helt enkelt inte vänta tills biopremiären. Jag ska se den på bio också! Det här är en av dom bästa filmerna jag har sett! Precis i min smak!
Jag har börjat tycka om Sci-Fi mer och mer. Den här har allting inpackat i ett snyggt paket; action, komedi, romantik och spänning. Jag tror den här filmen kommer bli extremt populär, och vara populär i många år framöver!
Killen som spelar huvudrollen i filmen har aldrig ens agerat eller ens stått framför en kamera innan, och har inga planer på att fortsätta göra det heller. Jag knäböjer för honom, för han gjorde ett jävligt bra jobb!
Går rakt in på förstaplats bland mina favoriter!
