The Green Hornet (0/5)
The Green Hornet, 2011 av Michel Gondry med Seth Rogen och Jay Chou
Han är förläggare dagtid och en maskerad brottsbekämpare när mörkret faller. Hans ständige sidekick är Kato och tillsammans med sin japanske vapendragare färdas han runt i bilen ”The Black Beauty”, beväpnade med specialpistoler, knockout gas samt Katos närstridskunskaper blir de en duo att frukta…
Det här är i särklass den sämsta filmen jag har sett i hela mitt liv! Jag kan inte direkt jämnföra med tv-serien från 1966 med Bruce Lee heller, för den har jag inte sett.
Jag kan bara inte stänga av en film heller, så jag plågade mig mest igenom den här. Det är så sjukt dåligt hela, hela tiden. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag är helt tom.
Jag förstår inte Michel Gondry. Den här filmen liknar inte alls Science of Sleep, Eternal Sunshine of the Spotless Mind eller Be Kind Rewind. För dom var helt ok! Det här är bara ett påkostat och flashigt Stefan och Christer ståhej!
0/5
Brutt
Brutt, 2011 av Jimmy Johansson med Johan Gustavsson, Niklas Panov mfl.
Handlar om fyra vänner som precis har tagit studenten, varav två av dem – Acke och Alle – har köpt braj på krita hos Ronkas.
Men nu vill Ronkas ha sina pengar. Vi bjuds på många idéer om hur man tjänar pengar… På de mest dumma sätten.
Nu är jag inte så förtjust i indie-filmer. Men jag fick en förfrågan att se den och tänkte att det kunde vara rätt kul, och en rolig variation på vardagen.
Det var flera veckor sedan jag fick hem den och jag har haft jättedåligt samvete att jag inte har fått tiden att se den förens nu.
Min fru påpekade någon gång att det var mer Guy Richie-stuk än Tarantino-stuk. Det blir liksom bara knäppare och knäppare och allt skiter sig bara mer och mer.
Vad det gäller skådespelarinsatserna så är de kanske inte på topp, men hallå, det är en indie-film. Men någon som stack ut lite extra var ju ändå Ronkas. Han var helt klart den bästa skådespelartalangen.
Det är äckligt, blodigt, roligt. Jag är glad att jag såg den.
3/5
I Saw the Devil
I Saw the Devil, 2010 av Jee-woon Kim med Byung-hun Lee och Min-sik Choi
När hans gravida fästmö blir det senaste offret för en seriemördare, tänjer agenten på gränserna mellan gott och ont i jakt på sin hämnd.
Stående ovationer! Det var länge sen jag ens var sugen på att se en hämndrulle, men när jag såg trailern på den här för mycket mycket länge sedan och såg att självaste Oldboy spelar i den så har jag legat sömnlös om nätterna. Nu har jag äntligen betat av den och den är bra, mycket mycket bra. Hans sätt att hämnas är helt genialiskt. Om jag blir tvungen att hämnas nån gång så blir det förmodligen nånting i den här stilen.
Filmen har sina små brister man kan störa sig lite på. Men det är bara små detaljer, saker och ting tycks helt enkelt gå för enkelt. Hur kan man t.ex. hitta en förlovningsring i en bäcksvart lagerlokal inuti en smal, rostig gammal brunn så fort du går in i lokalen? Eller, hur väl hörs du i en mikrofon om du har mikrofonen i magen? Dessa detaljer skiter jag i. För filmen är 140min rå, jävla hämnd. Dessutom, mitt i all smärta så har den bitvis ett par väldigt humoristiska inslag.
I love it. Men måste dra av en poäng för de störiga detaljerna.
4/5
Kill the Irishman
Kill the Irishman, 2011 av Jonathan Hensleigh med Ray Stevenson, Vincent D’Onofrio, Val Kilmer och Christopher Walken mfl.
En sann berättelse om Danny Greene, en rå irländsk skurk som arbetade under maffian i 70-talets Cleveland.
Ok, så här ligger det till. På sista tiden har jag haft mycket arbete och vår ISP strulat och som grädde på moset så har datorerna havererat en efter en, så nu har jag fått tummen ur — och samlat ihop fungerande delar från datorerna och byggt ihop en ”ny”. Det har inte blivit så mycket film på sista tiden, häromdagen såg jag nån Sandler-film som jag har glömt namnet på (så bra var den).
Sen äntligen fick jag tag i den här.
Jag såg en trailer i förbi-farten för bra länge sen, det blir mycket i förbi-farten när man har två småttingar hemma. Det där mer noggranna undersökningar om filmer och hitta ytterligare information – finns inte längre. Jag hade ju hoppats att den här skulle vara nån Guy Richie liknande film, men så var kanske inte fallet riktigt. Men jag vart inte så himla besviken ändå. Den är intressant och rå ändå, med en liten gnutta humor här och var.
Jag vet inte om det bara är jag som tycker det här men; organiserad brottslighet verkade lite mildare på 70-talet än vad den gör idag. Idag känns det som det inte finns några gränser, man läser om nån stackare som har fått sin familj mördad och sånna hemskheter. <— Helt onödig spalt. Jag skrev innan jag tänkte.
En helt okej film om man tycker om sk. sanna berättelser.
3/5
Red
Red, 2010 av Robert Schwentke med Bruce Willis, John Malkovich, Morgan Freeman och Helen Mirren
Frank, Joe, Marvin och Victoria var en gång i tiden CIAs bästa agenter, men hemligheterna de känner till har nu gjort dem till organisationens främsta mål. De är efterlysta för mord och för attligga steget före sina förföljare så måste de använda sig av deras gemensamma erfarenhet, list och samarbetsförmåga för att överleva.
Den här var fan döskön. Skön humor och snygga effekter av ett par som har varit med i gemet länge. Den här filmen känns som en helt klockren avrundning på några av dessa actionhjältarnas karaktär. Det kanske är lite att ta i, många har säkert flera år kvar men om det skulle vara en definitiv avslutning så skulle den här varit utmärkt nu när ådrorna börjar överta deras en gång så fagra vackra hollywood-nunor.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är som skiljer den här actionkomedin från vilken annan actionkomedi som helst som gör att den skiljer sig lite och är snäppet vassare. Är det för skådespelarna? Eller att manuset känns något mer hightech och påkostat?
Jag gillade den här filmen skarpt iallafall!
Fantastiska karaktärer och gruppen känns ha en skön sammanhållning och ett långt förflutet utan att det blir för mycket. John Malkovich karaktär är helt underbar, en paranoid och helt skjutgalen gammal instängd ex. CIA-snubbe. Sköna twister och fräna, ”nya” punchlines.
4/5
Felon
Felon, 2008 av Ric Roman Waugh med Stephen Dorff, Val Kilmer och Harold Perrineau
Wade Porter är en kärleksfull familjefar med lovande framtidsutsikter, som plötsligt förlorar allt när han av misstag dödar en inbrottstjuv i hemmet. Wade döms för dråp och får tillbringa de kommande tre åren i ett extremt tufft fängelse där samhällets regler har upphört att gälla. Wade tvingas dela cell med en ökänd massmördare, blir utsatt för brutal misshandel iscensatt av den sadistiske vaktchefen och inser att han står inför sitt livs strid.
Wow. Det står helt still i huvet på mig. Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om den här filmen. På nåt sätt känns det som jag har sett det här utspela sig framför mitt kritiska öga förut. Det är en tragisk berättelse, eller ptja, snarare jävligt oturlig. Att råka slå ihjäl någon på sin gräsmatta är väl ett jävla oflyt… Delvis tycker jag att han är korrekt dömd samtidigt som jag tycker att det är helt fel.
Jag har aldrig varit vidare förtjust av Stephen Dorff, han var möjligtvis rätt ok i Blade. Jag tycker inte han förtjänar några glamorösa priser för den här insatsen heller. Ska det delas ut nån form av priser för skådespelarinsats så borde Val Kilmer ha den istället. En ovanlig karaktär för Val Kilmer som spelar hela kåkfarar-psykopat-gangster-rollen rätt bra! Jag hade kanske önskat en häftigare skådespelare än Harold Perrineau som den sadistiske fångvaktaren.
Kanske nån med lite mer pondus…
I det stora hela tycker jag att det är en bra film med bra manus men brist på bra skådespel.
3/5
The American
The American, 2010 med av Anton Corbijn med George Clooney mfl.
Amerikanen Jack är en slipad lönnmördare. När ett jobb i Sverige går snett meddelar han sin kontaktperson Larry att nästa uppdrag blir hans sista. Det tar honom till en liten pittoresk stad på den italienska landsbygden, där han håller låg profil och för en gångs skull kan njuta av lugnet. Hans uppdragsgivare, en belgisk kvinna vid namn Mathilde, dyker dock snart upp i stan med en beställning, att tillverka ett vapen.
Skapligt sömnpiller. Jag gillade konceptet ganska tidigt. Det är en lugn, dämpad och långsam film. Det var precis sådär jag själv ville känna mig efter gårdagens småstökiga kväll. Tror du att du ska få en actionfilm när du har sett trailern så tror du fel. Det är så mycket man inte får ihop eller får svar på i den här filmen. Därför kan jag tycka att den känns väldigt meningslös. Varför berätta en historia för någon när man inte tänker berätta det intressanta? För att inte lämna några spoilers så kan jag säga att jag fattar inte vad han hade gjort för att svenskarna skulle vara efter honom.
En ganska flummig film. Rätt så långsam och otydlig, fint filmad och skön piano musik skådespelet är typ.. ööö George Clooney, tyck vad du vill.
2,9/5
Takers
Takers, 2010 av John Luessenhop med Chris Brown, Hayden Christensen, Matt Dillon mfl.
Ett erfaret gäng bankrånare har framgångsrikt slutfört sin senaste kupp och lever ett liv i lyx medans de planerar sitt nästa jobb. När Ghost, en tidigare medlem av deras team, släpps från fängelset övertygar han gruppen att göra en stöt på en bepansrad bil med 20 miljoner dollar. Medans de noggrant ritar ut sin strategi och kommer närmare sin stora kupp, får de en hänsynslös polis i hälarna.
Ytterligare en film jag vart övertygad att se efter jag hade sett en trailer. Trailern var mycket lovande och jag gick nästan och vankade hela kvällen för att få se den. Den har ju varit på vissa topplistor hit och dit och bekanta som har sett den har tyckt den var bra. Nu, vill jag säga upp min bekantskap med dessa ”bekanta” eller åtminstone sparka dem lite på smalbenet. Den här filmen är skit.
Mer omaka jävla skådespelare får man fan leta efter och musiken är så jävla off den bara kan bli. Handlingen har potential, men skulle blivit så jäkla mycket bättre om de bara hade hittat bättre skådespelare. Det är så sjukt mycket saker i den här filmen som stör mig. Den hårdkokta snuten i filmen (Matt Dillon) bränner exempelvis iväg på en biljakt med sin dotter i bilen. Nog för att vara hårdkokt, men riskerar man sin dotters liv för att få tag i en skurk? Såna saker, massa såna saker.
Trots allt detta skit så kan jag ändå se igenom dimman av dåligt skådespel, dålig musik, dålig handling och faktiskt känna mig rätt belåten ändå. Den har sina tjusningar. Jag gillar heist-filmer, allra helst när de i filmer riggar upp för en heist. De gräver i tunnlar och sätter upp makapärer som behövs vid rånet osv. Tänk Oceans 11. Det finns lite, lite sånt häri och det gör att jag slutligen ger den en väldigt väldigt svag tvåa.
2/5
Dexter (säsong 5)
Dexter, 2010 (säsong 5) med Michael C. Hall, Jennifer Carpenter, Julia Stiles mfl.
Det är inte så lustigt att den här serien har vunnit två Golden Globe och 26 andra priser och haft sammanlagt 82 nomineringar… För fy fan vad det här är bra. Det här är nog en serie som man antingen hatar eller älskar. Det finns liksom ingenting mittimellan. I den här säsongen får vi lära oss känna ett nytt ansikte i serien, men inte ett nytt ansikte för oss filmtittare. Självaste Julia Stiles från bla. 10 Things I Hate About You. Hon spelar en kvinna som faller offer för några killar som tycker om att plåga kvinnor till döds och konservera dem i stora tunnor. Då griper Dexter in och gör det han gör bäst.
Men givetvis finns det några hinder ivägen. Sin son, sin syster, sin barnvakt och sina kollegor.
Varje avsnitt är bra. Det är helt sjukt! Sista avsnittet är helt perfekt! Det var länge sedan jag satt och bet i naglarna av spänning till nånting annat jag har sett. Jag skriver praktiskt taget det här med små köttiga och blodiga fingerstumpar. Nu väntar jag spänt på säsong 6! Måtte denna fantastiska serie bli en långkörare likt Dallas eller Days of our Lives.
5/5
Machete
Machete, 2010 av Robert Rodriguez med Danny Trejo, Robert DeNiro, Jessica Alba mfl.
En man kallad Machete får i uppdrag att döda en senator. Men just när han ska avlossa skottet upptäcker han att någon siktar på honom och förstår att han har blivit lurad. Machete överlever trots allt skottet och är nu ute efter hämnd. Om du anlitar honom för att döda fienden, se till att fienden inte är du!
När jag såg Desperado för första gången så fick jag verkligen upp ögonen för Robert Rodriguez, jag älskade den på alla sätt och vis, om dom bara kunde ha slopat bazooka guitarrerna. Jag älskade hans inslag i Four Rooms med de galna mexikanska ungarna och jag bara avgudade From Dusk till Dawn.
Med det sagt så förväntade jag mig: Dumma halvnakna brudar, blodstänk, lemlästning, tuttar, rattatatatatatatataaa, stöddiga punchlines och vrål toppat med rockmusik och en inte allt för seriös handling. Alla mina förväntningar hade redan avverkats de första 10 minuterna. Nu ställdes mina förväntningar emot väggen då jag undrade om filmen skulle hålla samma tempo enda tills slutet, och på så vis balla ur fullständigt, eller om det kommer bli världens svacka nånstans mitt i och tappa mitt intresse. Jag var inte den som hysteriskt slet i håret och grät av lycka när Grindhouse filmerna hamnade i min ägo. Jag tyckte dom var störtlöjliga, men funkade bra en hjärndöd afton när det regnar som fan ute. Däremot så tyckte jag att filmen i filmen, Machete, verkade hur cool som helst. Nu, efter att ha sett den vill jag säga följande:
Mina förväntningar var avverkade redan efter 8 minuter. Danny Trejo gör väl kanske inte en oscar-insats och det är en helt hjärndöd film med halshuggningar på löpande band. Men för att vara rättvis så tänker jag inte säga att filmen är skit. Snarare ”speciell”. Men för att vara en sk. Grindhouse-film så är väl det här den bästa jag har sett.
2,5/5
The Godfather II
The Godfather: Part II, 1974 av Francis Ford Coppola med Al Pacino, Robert De Niro, Diane Keaton, Robert Duvall mfl.
I ”Gudfadern del II” skildrar regissören Francis Ford Coppola dels hur en ung Don Vito, otroligt välspelad av Robert De Niro, kommer till makten, dels hur Michael (Al Pacino) blir ny maffiaboss. Coppola har samlat många av de begåvade skådespelare som medverkade i ”Gudfadern” och producerat en film som fått enormt stor betydelse i filmhistorien, och som otvivelaktigt är den bästa uppföljare som någonsin gjorts. Robert De Niro belönades med en Oscar®* och filmen fick sex Oscar®-priser, bland annat för Bästa Film 1974.
Jag saknar ord. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Precis som med första filmen satt jag till och med kvar och tittade hypnotiserat på eftertexterna och lyssnade på gudfadern-melodin. Det är helt otroligt hur mycket herr Coppola lyckas pressa in på 200 minuter, det känns som man har följt familjen Corleone i en evighet. Jag har verkligen inte något mer att säga. Det här är film när det är som bäst.
6/5
The Godfather
The Godfather, 1972 av Francis Ford Coppola med Marlon Brando, Al Pacino, James Caan, Robert Duvall, Diane Keaton mfl.
Det storslagna mästerverket med Marlon Brando i den Oscar®-belönade rollen som familjen Corleones överhuvud. Francis Ford Coppola målar upp ett skrämmande porträtt av den sicilianska klanens uppgång och nära nog fall från tronen i USA, och balanserar på ett mästerligt sätt historien mellan Corleones familjeliv och den brutala kriminalitet de är inblandade i. Denna gripande, briljanta film är baserad på Mario Puzos bästsäljare och bjuder på fantastiska skådespelarinsatser. Filmen vann tre Oscar®, bl.a. Bästa film 1972.
Jag vet inte hur jag ska börja bortförklara mig varför jag inte har sett den här filmen tidigare. Jag tänker inte ens försöka, jag säger som det är. Det här är en film som fortfarande var väldigt gammal innan mitt filmintresse började sätta fart på allvar. Jag hade många filmer jag hellre ville se och trodde faktiskt att just denna var bäst på sin tid, den fanns i mitt huvud ofta men glömdes lätt bort. Nu har jag tagit mig i kragen och slagit mig ner i soffan och sett den.
Att den skulle ha varit bäst på sin tid är så fel det bara kan bli.
Nu i efterhand så blir jag nästan arg på mig själv för att jag inte har sett den förut, och att det här skulle ha varit minst 10:e gången jag såg den. För sjuhundan vad den var bra. Filmen hade ett ganska långsamt, men mycket behagligt tempo som kompenserar med helt fantastiska dialoger istället, som i sin tur utvecklar mer av familjen och dess historia. En historia man blir helt omsluten av och bara vill veta mer om. 175 minuter smalt som smör i solsken och jag ville bara ha mer och mer. Till min stora glädje vet jag ju att det finns två filmer till. Men till min stora besvikelse är ju inte Marlon Brando med i någon utav dem. Den är så brilliant gjord att jag nästan får gåshud. Om alla filmer hade skådespelarinsatser som Al Pacino och Marlon Brando hade i denna så skulle det inte finnas några dåliga skådespelare. Allt skit som Hollywood lyckas pressa ur sig skulle inte finnas och vi skulle ha mycket enklare för att välja film.
Den klassiska scenen med hästhuvudet i sängen har jag alltid trott var ett låtsashuvud, tills jag såg scenen! Efter filmen så tittade jag på iMDBs trivia – Här är man hängiven minsann och använder ett riktigt avkapat hästhuvud! Jag kan inte komma på en enda film som har använt ”äkta vara” och jag tror det skulle bli mycket svårt att få göra det i dagens läge.
Jag vet inte mer vad jag ska säga, jag är helt förtrollad och så fort jag får en lugn stund så ska jag se uppföljarna med all min uppmärksamhet. Är du som jag och inte har sett The Godfather så rekommenderar jag dig verkligen att se den.
6/5 Den här är en kategori helt för sig själv.
Goodfellas
Goodfellas, 1990 av Martin Scorsese med Ray Liotta, Robert DeNiro och Joe Pesci
Henry Hill växer upp på 50-talet med en dröm – att bli gangster. Han lierar sig med bossen Paul Cicero och blir vän med Tommy De Vito och den lite äldre Jimmy Conway. De tre tillbringar all tid tillsammans och med åren tar de sig högre upp i hiriarkin. På 70-talet begår Jimmy och Tommy det största rånet i landets historia, men blir paranoida och börjar metodiskt ta livet av alla som hade något med det att göra. Henry börjar också på eget initiativ smuggla och sälja kokain bakom ryggen på Cicero.
Efter att ha spelat igen Mafia II vart jag så himla sugen på att se en gammal maffia-rulle och då stog det mellan Goodfellas och Gudfadern (som jag inte har sett! skäms!), jag valde Goodfellas för den har jag sett några gånger förut och visste att det var ett säkert kort. Det var väldigt länge sedan jag såg den och tyckte det skulle vara kul att se den nu när man är lite äldre och mer filmintresserad. Är den verkligen så bra som det sägs? – Ja!
Är det nånting jag är riktigt svag för så är det filmer med en berättelseröst, och Ray Liotta har världens bästa berättelseröst. Jag kunde inte slita mig en sekund. Den är så himla intressant och stundvis otroligt rå. Joe Pescis karaktär Tommy DeVito är mannen med världens kortaste stubin och jag bara hatar honom. Karaktären, inte skådespelaren. Han har fan inte alla indianer i kanoten. Helt otroligt att denna människa en gång har levt och gjort det som han gör i filmen. Jag har fått reda på att Scorsese gjorde en liten miss med hans karaktär. Mannen som Tommy DeVito spelar var i verkligheten en stor jävla lufs och inte alls så liten och gnällig som Joe Pesci. Lite kuriosa sådär. Den enda som lever än idag är Ray Liottas karaktär Henry Hill.
Det här är utan tvekan en av de bästa filmerna jag någonsin har sett.
5/5
Dexter
Dexter, 2006 av James Manos med Michael C. Hall och Jennifer Carpenter mfl.
Möt Dexter Morgan. På dagarna är han en blodsplatter analytiker för Miami Metro Police. Men på natten – tar han på sig en helt annan personlighet; seriemördare. Men Dexter är inte din vanliga seriemördare som bara dödar människor på måfå. Han väljer offer efter en mycket produktiv och precis ”moral” han lärde sig av sin avlidna far Harry och utförs mycket noga under varje mord.
Det här är min absoluta favoritserie någonsin, vill jag nog påstå. Det har lite av allt, men framför allt en helt känslokall huvudrollsinnehavare!I första säsongen får vi träffa Dexter för första gången och man får en bild av hur han blev som han blev och hans relation till sin far. Hans far, Harry började upptäcka att Dexter hade nån fixering vid att döda djur och Harry var rädd att det skulle gå över till människor. Harry lär honom att döda ”rätt” människor – det som förtjänar det och hur man inte blir upptäckt.
Redan efter första avsnittet så var jag hooked! Det är sådan mörk humor jag bara älskar. Man får ibland höra Dexters sinnessjuka men poetiska tankar med hans egna röst som voiceover.
Det sänds på Showtime i USA, det verkar inte vara nån kanal som censurerar så räkna med mycket blod och bröst. Bara en sån sak!
Men det är inte vidare blodigt, allra helst inte i säsong 1 för då ploppar det upp lik överallt som helt har tömts på blod och Dexter blir helt förbryllad och besatt av att hitta mördaren.
Skön twist på säsongsavslutningen!
Jag har följt alla säsongerna som religöst och det blir nästan bara bättre och bättre.
Säsong 5 börjar nu i slutet September.
5/5
The Bounty Hunter
The Bounty Hunter, 2010 av Andy Tennant med Jennifer Aniston och Gerard Butler
Milo är en prisjägare som får veta att sitt nästa mål är sin före detta fru Nicole. Parets återträff blir allt annat än en trevlig date och Nicoles chans att avslöja polisens inblandning i ett mord gör inte det hela lättare. Med kriminella gäng hack i häl tvingas de att samarbeta för att säkerställa bevis.
Världens segaste och mest förutsägbara film! Urgullig, sockersöt och sliskig. Borde finnas en egen kategori för filmer som Fun with Dick and Jane, Mr. & Mrs. Smith, Knight and Day och då skulle jag döpa den till flickvänsrullar. Skit.
2/5
Romeo + Juliet
Romeo + Juliet, 1996 av Baz Luhrmann med Leonardo DiCaprio och Claire Danes
Detta är Baz Luhrmanns version av William Shakespeares klassiska kärlekshistoria och den är bra, nästan trollbindande! Leonardo DiCaprio och Claire Danes porträtterar Romeo och Juliet, det unga kärleksparet. Det enda som är ändrat från originalmanuset är att det utspelar sig längre fram i tiden.
Denna version av världens mest tragiska kärleksaffär är oförglömlig!
Kom att tänka på den här för några dagar sedan när jag stod och rotade i min dvdsamling. Tänkte att jag skulle lägga in den här! För den som inte har sett den redan och vill ha en lite modernare version av Romeo och Julia – go for it! Den är hur bra som helst. Jag älskar hur de kallar sina pistoler för svärd och att de har behållit Shakespeares ”språk”.
En av mina all-time-favorites. Finns inget dåligt. Bra skådespel, handling, foto och musik!
5/5
Snabba Cash
Snabba Cash, 2010 av Daniel Espinosa med Joel Kinnaman mfl.
Johan ”JW” Westlund lever dubbelliv som stekare på de hetaste inneställena på Stureplan. När han förälskar sig i överklasstjejen Sophie lockas han in en värld av organiserad brottslighet. Jorge gör en osannolik rymning från fängelset och är på flykt från både polisen och den jugoslaviska maffian. Hans plan är att göra en sista koksleverans och sedan lämna landet för gott. Mrado- brutal indrivare inom den jugoslaviska maffian är i konflikt med bossen Radovan. Han får i uppdrag att hitta Jorge, men tvingas samtidigt ta hand om sin 5-åriga dotter.
Jag har väntat länge på att få hem den här dvdn. Det var något som sa att det är en film man helst ska se hemma. Hur som helst är JW en tragisk jävel som gör allt för att kunna hänga med sina stekar-polare när han inte är en stekare själv. Det var nånting i den där svängen som jag inte riktigt fattade. Annars är det en bra film. Jens Lapidus sa väl i och för sig att filmen inte alls är som hans bok (som den bygger på). Men det bryr jag mig inte om, för jag tänker inte läsa den i allafall och kommer därför aldrig någonsin jämföra. Ska bli kul att se vad jänkarna kommer göra med den, nu när Espinosa har sålt rättigheterna till USA, Zac Efron, av alla jävla stollar kommer spela JW och filmen kommer heta The Killing. Hitta på nåt själva nångång. Ibland hatar jag amerikaner mer än … allt.
3/5
The Outlaw
The Outlaw, 2010 av Kim Cheol-Han med Gam Woo-Sung, Jang Shin-Young, Lee Seung-Min
Detektiv Oh Jeong Su undersöker en serie av brutala mord som inträffat utan förklarliga skäl, där alla offer är kvinnor. Tillsammans med detektiv So Young jagar dem mördaren som fortfarande är på fri fot. Under processen möter han Ji Hyun, den enda kvinnliga överlevande offer som är svårt traumatiserad och Oh blir snart kär i henne. Men med deras kärlek växer även oturen och mördaren separerar dem. Oh beslutar att ta itu med mördaren utanför lagen…
En typisk asiatisk film. Du tror du fattar, men sen händer nånting och du undrar om det är en vision av framtiden, eller det förgångna i en annan synvinkel, sen fattar du, sen undrar du om du hade förstått rätt från förra gången sen.. Ja, skruvat. Men väldigt bra. Allt som borde vara tabu i filmproduktion finns med. Det är allt ifrån kvinnoförnedring till våldtäkt och barnmord. Den är jätte, jätte rå och den som känner sig lite äcklad av det jag nämnde i meningen innan borde nog se sig om efter en annan film.
Ser man förbi just det här groteska och intalar sig att allt bara är på film och att allt är frid och fröjd -egentligen. Så är den ganska värd att se, den har väl inte några viktiga budskap (vad jag kunde förstå) eller något sådant. Jag menar mest för filmunderhållningens skull. Koreaner är överdjävliga skådespelare och ska aldrig underskattas, så på den fronten har jag inga invändningar. Musiken är rätt ok och ganska schysst foto. Bortåt slutet fanns en del uppenbara bluescreen-scener.
3/5
Kick-Ass
Kick-Ass, 2010 av Matthew Vaughn med Aaron Johnson och Nic Cage mfl.
Dave Lizewski, en ung kille bestämmer sig för att bli en superhjälte kallad ”Kick-Ass”. Helt utan superkrafter och med en hemmagjord kostym, men med brinnande ambition, lyckas han göra ett namn för sig. Under sin resa stöter han på flertalet andra maskerade ”hjältar” och skurkar.
Den här var kul! Så himla bra berättelse. Ingenting verkar alldeles för overkligt i den här filmen men ändå lyckas den innehålla superhjältar. Det är bara några helt vanliga svenssons med helt olika bakgrunder som tycker att det saknas någon som ställer upp och hjälper folk i krisiga situationer.
Det gäller väl att du har en liten gnutta humor för att tycka den är rolig. Från och med nu är min absoluta favorit superhjälte Hit-Girl. Flickan är rå, iskall och svär som en borstbindare.
Filmen är uppbyggd på ett bra sätt, den är enkel att förstå, det är bra skådespelare och ett helt lysande soundtrack och mycket bra foto. Jag hade förväntat mig lite mer utav den, men den är fortfarande helt sevärd!
3/5
Mystic River
Mystic River, 2003 av Clint Eastwood med Sean Penn, Tim Robins och Kevin Bacon mfl.
Jimmy. Dave. Sean. De är vänner som växte upp i Bostons arbetarkvarter och som senare gled isär efter en hemsk tragedi. Många år senare återförenas de genom en brutal händelse. Jimmys dotter har mördats och detta ohyggliga brott för de tre vännerna samman igen.
Det här är en film jag har glömt bort att se. Jag vet att jag kom hem från krogen en kväll och slog på en filmkanal och hamnade mitt i denna, såg 20minuter och somnade. Jag minns att jag skulle påminna mig själv att se den någon annan dag, för den verkade bra, men det glömdes givetvis bort. Nu för ett tag sedan såg jag en väns status på Facebook där han uttrycker hur bra den var. Då slog det mig!
Nu har jag sett hela.
Jag har aldrig varit en sucker för Clintans filmer men den här var helt klart sevärd, men alldeles för förutsägbar. Historien är hur bra som helst och det är helt lysande skådespel, men just för att den var så förutsägbar, så satt man bara mest och väntade på att det skulle klarnas upp. Jag visste tidigt i filmen vem som var mördaren.
Det kanske var meningen att man skulle förstå det, för att se vilka hemskheter som hinner hända innan brottet är löst, men det gjordes isåfall inte så värst snyggt.
Shutter Island
Shutter Island, 2010 av Martin Scorsese med Leonardo DiCaprio och Mark Ruffalo mfl.
Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka det osannolika försvinnandet av en genialisk kvinnlig massmörderska, som tycks ha rymt från ett låst rum på det ogenomträngliga Ashecliffe Hospital.
Snart förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott.
Oj oj oj, det här är bra. Skitbra. Men säg det till min fru som somnade efter halva filmen! Vem sa att det skulle vara en skräckis? Den här är ju bara extremt jävla tragisk. Men det bästa med den är att det inte visar sig hur tragisk den egentligen är förens de sista 15 minuterna. Jag älskar när sanningen i filmen vecklas ut framför en och visar hur saker och ting egentligen gick till. Lite skön Cluedo-känsla i början. Lätt handling med lagom underhållning hela tiden. Det händer inte för mycket på en gång och ändå blir det inte alldeles för tråkigt. Perfekt. Suveränt skådespel och klockrent regi av Martin Scorsese.
5/5
The Boondock Saints 2: All Saints Day
The Boondock Saints 2: All Saints Day, 2009 av Troy Duffy med Norman Reedus och Sean Patrick Flanery
Efter första filmen har båda bröderna McManus och deras far flyttat tillbaka till Irland där de lever ett tillbakadraget liv. De får dock veta att en präst hittas mördad i en kyrka i deras gamla kvarter i USA. Kroppen är arrangerad så att man ska tro att det är bröderna som utfört dådet. Detta för bröderna tillbaka till staterna där de får hjälp av en ny sidekick som kallas för Romeo. Samtidigt är en ny FBI-agent dem på spåren och frågan är nu – kommer hon hjälpa dem likt hennes föregångare , eller blir hon deras fall?
Fy fan, fyyyyy faaaaaan! Jag fick hem en förhandsvisning av filmen och vart mer än överlycklig! Jag har väntat och hoppats på en uppföljare i flera år! Men dra mig baklänges vad jag är besviken. Skiten känns mer som en jävla buskis med Stefan och Christer. Två skjutglada bröder, som känns något mer kärleksfulla mot varandra än vad som är lagligt. Den har allt som den första filmen har, förutom bra skådespelare och känsla. Till och med Rocco, som är så skön i ettan är utbytt mot en precis likadan snubbe som är minst lika trög. Den smarta FBI-agenten är nu utbytt mot en supersmart brud som är preciiiis likadant spelad som Willem Dafoe.
Skådespelet är fan pinsamt! Det är det värsta skiten jag någonsin har sett. Känns som stela jävla fiskar hela högen. Manuset är väl ”hyfsat” men knappast lika bra som den första. Det här, mina damer och herrar, är ett perfekt exempel på en dålig uppföljare. Ska man göra en uppföljare så måste man fullständigt sopa banan med ettan! Gör inte en halvdan uppföljare på en film som redan är kultförklarad, den drar ettan med sig i graven!
Sällan jag brukar bry mig, men nu är jag riktigt jävla sne på Troy Duffy, vad fan tänkte han? En actionkomedi buskis? GAH!
- Att den har fått 7,5/10 på imdb är för mig ett jävla mysterium.
The Dark Knight
The Dark Knight, 2008 av Christopher Nolan med Christian Bale och Heath Ledger
Nu har den mörke riddaren bestämt sig: han ska en gång för alla få ett slut på den organiserade brottsligheten i Gotham City. Till sin hjälp har han polischef Jim Gordon och åklagare Harvey Dent – och de visar sig vara en sällsynt bra brottsbekämpartrio. Men de stöter snart på patrull, då den genialiske mästerskurken Jokern träder in på spelplanen. Han skapar snabbt total anarki i staden och tvingar Batman farligt nära fel sida av lagen.
Här har vi en film som inte kräver någon större presentation, de flesta har redan sett den och de flesta älskar den. Jag är en av dem, men insåg att jag inte hade lagt in den på bloggen. Jag gillade Batman: Begins, jag kände verkligen efteråt att det här var början på en ny, råare och hårdkokt Batman. Visserligen var Begins ganska långdragen, men jag insåg att det var ett långt, helt fantastiskt förspel till The Dark Knight.
Du kan se The Dark Knight utan att ha sett Begins, du går inte miste om så mycket av handligen, men av historien. Jag skulle rekommendera dig att se Begins först.
Christian Bale är klockren som Batman, men Heath Ledger är ännu mer klockren som Jokern. Det är ett evigt tjat om hur bra han är, och man kan tyckas sympatisk för hans tragiska bortgång i samband med premiären. Jag har sympati, men det påverkar inte min uppfattning om hans prestation som Jokern. Det är fantastisk, på alla sätt.
Det är så jävla bra! Man bara väntar på nästa scen med Jokern, och vad han ska hitta på för galenskap härnäst.
Jag såg den med min fru på biopremiären och jag måste säga att den var strået vassare än vad jag hade väntat. Därefter har jag sett dvd-versionen och hd-versionen säkert 5-6 gånger. Den är så gripande, den har världens tempo. Helt sjukt bra rollprestationer och suverän musik och Gotham City har aldrig sett så jävla bra ut!
Om du inte redan har sett den, och du sitter och vill se en film med fart och action, så är den här ett givet alternativ!
5/5
The Collector
The Collector, 2009 av Marcus Dunstan med Josh Stewart och Madeline Zima
Efter före detta brottsling, desperat att betala tillbaks en skuld till sin x fru beslutar sig för att göra inbrott hos sin arbetsgivare, omedveten om att en annan brottsling har inriktat sig på samma hus och riggat upp dödliga fällor överallt.
Det märks klart och tydligt att det är från samma producent som har gjort några av Saw-filmerna. Det är makalösa fällor som slutar i fullständiga blodbad. Filmen har 5 olika vändningar och 3 slut. Tråkig musik och skådespelare man aldrig har sett innan – förutom Madeline Zima från Californication och The Nanny, som för övrigt bara tycks få roller om hon visar brösten. Handlingen är egentligen helt meningslös, men tycker man om meningslösa blodbad och dåligt skådespel så skulle det vara ett guldkorn. När tredje slutet tog sin vändning och Jason-wannabee’n vägrade dö så svor jag rakt ut och önskade att den kunde ta slut nångång!
1/5
- för kreativa dödsfällor.
