Just Go With It
Just Go With It, 2011 av Dennis Dugan med Adam Sandler och Jennifer Aniston
En romantisk komedi om en man som tar hjälp av en singelkvinna och hennes barn för att försöka vinna kärleken från sin drömkvinna. Suck. Kort och gott. Typ.
Det var länge sen jag såg den här, och med länge så menar jag egentligen bara några veckor, men ändå. Det glömdes så pass snabbt att jag till-och-med glömde skriva en recension.
Det är ändå nånting i den här filmen som skiljer sig från en vanlig gammal Sandler-rulle, men jag kan inte sätta fingret på vad. Det är samma jäkla skådespelare som vanligt, samma lurviga kiss-och-bajs humor och dumma idéer. Nånting med handlingen gör ändå att den här är lite bättre än en typisk Sandler-film. Jag borde egentligen inte tycka nånting, för jag hatar Adam Sandler och hans filmer överlag. Sandler borde ha en kategori för sig, bara några mallar där jag kan fylla ut med en affish-bild och en kort sammanfattning och ett förutbestämt betyg.. typ 1 för good sport.
1/5 För att den är bättre än ”dom andra”.
Blue Valentine
Blue Valentine, 2010 av Derek Cianfrance med Ryan Gosling och Michelle Williams
Det gifta paret Dean och Cindy har kommit till en punkt där familjelivet har blivit en ständig kamp. Under en helg flyr de vardagen för att försöka rädda sitt äktenskap. I tillbakablickar får vi se vad som en gång fick dem att bli passionerat förälskade och då inga hinder var oövervinneliga.
Nu släpar Andreas fram motorsågen igen… Nävars, inte riktigt. Min bedårande fru tyckte vi skulle se denna efter att en väninna hade sagt till henne att den var jättebra. Sen läste jag Fiffis recension och var jag övertygad om att den kunde vara värd att se.
Det känns som jag har upplevt allt det här förut. I verkligheten. Under min uppväxt har jag varit omringad av skilsmässor hit och dit, mor och far, släktingar och syskon. Bråk om pengar, barn och svartsjuka är nåt man har sett på daglig basis. Den här filmen är inte speciell alls, tycker jag. Skulle nog hellre säga att den är helt meningslös egentligen, för jag ser inget budskap i filmen heller.
Gift dig inte? Gör inte dumma val på ren impuls… Eller vad?
Det här är en oerhört långsam film med förvisso väldigt bra skådespel och foto. Kanske inte den optimala fredagsmys filmen, för den är långt ifrån upplyftande.
Jag har en känsla av att det här är en film bara kvinnor förstår…
3/5
I Rymden Finns Inga Känslor
I rymden finns inga känslor, 2010 av Andreas Öhman med Bill Skarsgård och Martin Wallström
18-årige Simon delar lägenhet med sin bror Sam. Simon som har Aspergers syndrom kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med lysande stjärnor – han gömmer sig i rymden för där finns inga känslor. När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression spricker hela tillvaron för Simon. Han ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, men med sin sociala inkompetens blir det inte enkelt, Simon vet ingenting om tjejer och kärlek…
Den här var ju… ”Gullig”. Efter nån timma lämnade jag tv rummet i jakt på föda utan att bry mig om att pausa. Jag undrar vad det signalerar? Jag ska inte såga den här filmen men bara för man heter Skarsgård så är man inte automatiskt en bra skådespelare, det har Bill precis bevisat och Cecilia Forss är roligare i ICA-reklamerna.
Nu känner inte jag någon med så värst grav Aspergers men det hela känns överdrivet, överspelat och tråkigt. Det enda som är hyfsat bra i den här filmen är musiken och att det är ena roliga karaktärer med men det är inget som direkt ”bär” filmen.
Går att se på en lördagkväll i brist på annan underhållning, men inget jag skulle rekommendera till någon. En film jag snabbt kommer glömma bort.
2/5
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, 2001 av Peter Jackson med Elijah Wood, Sean Astin, Ian McKellen mfl.
Sagan om ringen berättar historien om den unge hoben Frodo, som ärver en tillsynes oskyldig, men magisk ring av sin kusin Bilbo. Frodo får snart veta att dess ursprunglige skapare, den onde trollkarlen Sauron, desperat letar efter ringen. Den lilla tingesten gömmer mäktiga onda krafter som kan göra det möjligt för Sauron att förslava invånarna i landet Midgård. Det finns bara en utväg – att förstöra ringen i Domedagsklyftan. Ett litet utvalt sällskap om nio med hoben Frodo i spetsen ger sig iväg på det ödesdigra uppdraget.
Det här är en sån där rulle jag har sett 5043 gånger och tycker den är precis lika bra varenda gång. Nu var det några år sedan och i väntan på The Hobbit tänkte jag och frugan friska upp minnet lite. Vilken utmärkt film för att hålla sig inne från snöstorm!
Back in the day när jag fick höra att Peter Jackson skulle göra denna film så var jag så sjukt skeptisk, jag trodde han skulle göra ytterligare en b-film i Braindead-stuk. Sen efter ett tag kom en teaser, sen en trailer och jag bara njöt! Full av förväntan. Har nästan samma förväntan nu på The Hobbit. Jag räknade i princip dagar när det var ett år kvar av produktionen. Sen kom dagen då reklamen började rulla på tvn och att den hade biopremiär ett visst datum. Min värld stod alldeles stilla. Jag praktiskt taget hängde på dörren när bion slog upp sina portar. Äntligen skulle jag få ta del av något som jag inte har orkat läsa! Jo, det är sant, jag försökte läsa boken igen efter jag hade läst filmen, men igen orkade jag inte mycket längre än halvvägs. Jag är inget läshuvud direkt.
Jag satt som en fågelholk genom nästan hela filmen och den var bra tametusan hela tiden. Nu minns jag inte hur lång bioversionen var men det kändes som det hela var slut på en kvart. Så uppslukad av en film har jag nog aldrig varit, jag praktiskt taget var i Middle Earth och följde Frodo och hans små vänner hack-i-häl. Jag såg den igen dagen efter. Filmer jag tycker är bra brukar jag ofta vilja se två gånger. Den andra gången när jag vet hur den slutar kan jag koncentrera mig på allt annat andra gången.
Det var en otroligt skön känsla att veta att det kommer två filmer till i samma anda. Jag tror de här filmerna kommer finnas med mig på ett eller annat sätt så länge jag lever.
5/5
The Curse of The Golden Flower
The Curse of The Golden Flower, 2006 av Yimou Zhang med bla. Yun-Fat Chow och Li Gong
Filmen utspelas i Kina i början av 900-talet under Tangdynastins sista år. Det är dagen före Chong Yang-festivalen och det kejserliga palatset fylls med gyllene blommor. Men bakom den vackra fasaden utspelas en maktkamp mellan kejsaren, hans tre söner och kejsarinnan.
Herrebövelen, vad jag älskar dessa filmer! Det är en orgie i ögongodis och detaljerna är helt jävla makalösa. Färger, kläder, byggnader och landskap kryddat med uråldrig respekt för kungligheter. Väldigt enkel handlig, och tro inte att du vet hur det kommer sluta bara för det! Näedu, snygg twist och ett klimax alá Hero sätter spiken i kistan för det här visuella lilla verket! Jag gillade de tidigare filmerna Hero och House of Flying Daggers för att det var så… så… Mjukt, stilla och magiskt starka färger. Scenen i Hero där Nameless (Jet Li) tampas med Broken Sword på vattenytan på en stilla sjö ger mig gåshud bara jag tänker på den. Musik, dialog, färger och miljöer kombineras på ett sånt ljuvligt sätt att man nästan blir bölig. Du har inte sett guld i nån tidigare film förens du har sett denna. Guld är GULD! Du kommer fatta vad jag menar. Skådespelet är fläckfritt, musiken är… (ööö, var det nån musik)… Förmodligen kinesisk. Manuset är simpelt, men flyter på behagligt ändå.
Jag har svårt att sätta ett rättvist betyg på den här filmen för att den är väldigt speciell. Jag skulle exempelvis inte kunna jämnföra den här med Jönssonligan. Därför säger jag att den här var minst bra av Hero, House of Flying Daggers och denna. Så kort och gott:
3,5/5
The Wackness
The Wackness, 2008 av Jonathan Levine med Ben Kingsley, Josh Peck och Olivia Thirlby
Haschlangaren Luke Shapiro försöker komma på ett sätt att lösa sina föräldrars ekonomiska kris, minska sin depression och ha sex innan han börjar plugga på college. Han lyckas byta till sig terapitimmar mot marijuana hos psykiatrikern Squires, vars äktenskap befinner sig i kris, samtidigt som han blir huvudlöst kär i Squires styvdotter. The Wackness är en rolig, rörande och skev historia om två förtappade själar och deras vänskap.
Min bror tipsade mig om den här filmen för ganska länge sen nu. Jag har alltid valt en annan film före denna, då min brors tips kan vara lite märkliga. Som t.ex. The Haunted World of El Superbeasto.
Nu har jag iallafall sett den! Banne mig, brorsan hade rätt! Med hans egna ord ”Den e skön…” kan jag inte annat än instämma.
Humorn i den här filmen är precis min form av humor, jag skrattade till flera gånger och det var länge sen jag gjorde det till en film. Den är fullsmockad med brillianta, ostiga kommentarer. Såna kommentarer man önskar att man har kommit på själv. Ben Kingsley är en skådespelare jag inte kan få grepp om. När jag hör namnet så tänker jag oftast meh. Men när jag väl ser en film med honom så tycker jag att han är helt suverän. Det var likadant här. Det här var en suverän mitt-liv-suger-jag-måste-finna-kärleken-och-ha-kul-medans-jag-är-ung-film!
4,5/5
Prince of Persia: The Sands of Time
Prince of Persia: The Sands of Time, 2010 av Mike Newell med Jake Gyllenhaal och Ben Kingsley mfl.
Prinsen Dastan lever ett inte allt för seriöst liv, och motvilligt måste han samarbeta med en mystisk prinsessa. Tillsammans är de tvungna att kämpa mot mörka krafter för att beskydda en uråldrig dolk som kan släppa lös ”The Sands of Time”. Dolken är en gåva från gudarna som gör att innehavaren kan gå tillbaka i tiden och ändra framtiden – och bli härskare över världen.
Allt i den här filmen var typ medel. Inget var speciellt. Den har allt man kan förvänta sig av en äventyrsfilm. Gamla tempel med lönndörrar och knappar, en uråldrig historia om magi och någon ond jävel som vill ha magin mer än någon annan för att använda den och erövra världen och slutligen killen som ska förhindra det från att hända. The End.
Jag hade faktiskt hoppats att den här skulle vara riktigt, riktigt bra. Men ännu en gång. Allt är medel. Skådepelet är medel, handligen är medel, alla påkostade effekter och cgi är medel.
2,5/5 – ”Medel.”
Ondine
Ondine, 2009 av Neil Jordan med Colin Farrell, Alicja Bachleda och Alison Barry
En irländsk fiskare fångar en dag i kvinna i sitt fiskenät. Hans dotter är övertygad om att den mystiska kvinnan, Ondine, är en magisk varelse och fiskarens liv ställs på ändå när han förälskar sig i Ondine.
En fin liten film med mycket kärlek och fantasi. Det är svårt att säga någonting om den utan att avslöja för mycket. Som en verkligare version av
Lady in the Water. Det är ingen film jag egentligen skulle se, men nu gjorde jag det för en gång skull och den var faktiskt helt sevärd.
3/5
The Bounty Hunter
The Bounty Hunter, 2010 av Andy Tennant med Jennifer Aniston och Gerard Butler
Milo är en prisjägare som får veta att sitt nästa mål är sin före detta fru Nicole. Parets återträff blir allt annat än en trevlig date och Nicoles chans att avslöja polisens inblandning i ett mord gör inte det hela lättare. Med kriminella gäng hack i häl tvingas de att samarbeta för att säkerställa bevis.
Världens segaste och mest förutsägbara film! Urgullig, sockersöt och sliskig. Borde finnas en egen kategori för filmer som Fun with Dick and Jane, Mr. & Mrs. Smith, Knight and Day och då skulle jag döpa den till flickvänsrullar. Skit.
2/5
Romeo + Juliet
Romeo + Juliet, 1996 av Baz Luhrmann med Leonardo DiCaprio och Claire Danes
Detta är Baz Luhrmanns version av William Shakespeares klassiska kärlekshistoria och den är bra, nästan trollbindande! Leonardo DiCaprio och Claire Danes porträtterar Romeo och Juliet, det unga kärleksparet. Det enda som är ändrat från originalmanuset är att det utspelar sig längre fram i tiden.
Denna version av världens mest tragiska kärleksaffär är oförglömlig!
Kom att tänka på den här för några dagar sedan när jag stod och rotade i min dvdsamling. Tänkte att jag skulle lägga in den här! För den som inte har sett den redan och vill ha en lite modernare version av Romeo och Julia – go for it! Den är hur bra som helst. Jag älskar hur de kallar sina pistoler för svärd och att de har behållit Shakespeares ”språk”.
En av mina all-time-favorites. Finns inget dåligt. Bra skådespel, handling, foto och musik!
5/5
New Moon
New Moon, 2009 av Chris Weitz med Kristen Stewart, Robert Pattinson och Taylor Lautner
När Bella har återhämtat sig från attacken från de onda vampyrerna firar hon sin födelsedag med sin pojvän, vampyren Edward och hans familj. Men under festen skadar sig Bella och blöder lite, varpå den nyaste vampyren i familjen- Jasper– inte kan hålla sitt begär tillbaka…
Gud, så himla bra! Just nu sitter jag och photoshoppar ihop bildmontage över mina bleka, pojkflickiga idoler i Twilight trilogin - not! Jag fortsätter med min teori om att uppföljare måste vara bättre om filmen innan var svindålig, men det motbevisades igen.
Den här var också löjligt dålig.
Men visst, är du en 16 årig flicka som tycker om en 2tim lång musikvideo i slowmotion med killar i bar överkropp som står i regnet och ser drömska ut så är det här filmen för dig! Värst av allt är att jag nu är bunden till att se den tredje filmen.
Fy fan.
0/5
Up in the Air
Up in the Air, 2009 av Jason Reitman med George Clooney och Vera Farmiga
Ryan Bingham – en ständigt kringflackande expert på att avskeda människor. När hans luftburna livsstil hotas av möjligheten att säga upp personal via videokonferenser tvingas Ryan ut på en resa för att visa värdet av det han gör. ”Stockholms Filmfestival”
Äntligen bryts mitt eländiga dåliga-filmer-maraton in på det nya året! Ååh, så bra det här var! Först vill jag bara påpeka att jag är den första som skaffar Soundtracket till den här filmen så fort det kommer ut. Härlig sånger framförda med akustisk guitarr nästan hela tiden. Det tycker jag om. Mumma! Jag känner också att ingen skulle kunna gjort rollen lika bra som George Clooney. Han är så jävla perfekt för den här.
Handligen är jättebra och det går upp som ett ljus för en lite då och då, och man kanske ska inse vilken tur man har om man har ett jobb. Jobbet är ju i grund och botten allas stöttepelare och grunden för ett bra och lyckligt liv. Stundvis tragisk men ändå lite med glimten i ögat.
Den här skulle jag rekommendera till alla… Utom min bror. Idag skickade han en lång lista med skräck och slasher filmer och undrade om jag kunde rekommendera någon…
5/5
Twilight
Twilight, 2008 av Catherine Hardwicke med Kristen Stewart och Robert Pattinson
En tonårsbrud vill flytta ifrån sin mamma till sin pappa på landet och där träffar hon några skumma typer, den ene ska hon givetvis kära ner sig i. Hux flux visar det sig att han är en vampyr och att hela hans familj är det också. Men de är vegetarianer (LOL). Killen bjuder in tjejen till deras familj och spelar lite brännboll (läs Baseball) och stöter på en annan klan, som INTE är vegetarianer och får vittring på tjejen här då. Hux flux vart det osämja och hon måste skyddas till varje pris och blablabla… Suck.
för att hon är rätt snygg.
The Curious Case of Benjamin Button
The Curious Case of Benjamin Button, 2008 med Brad Pitt och Cate Blanchett av David Fincher
Filmen handlar om Benjamin som föds med en väldigt speciell ”sjukdom’. Han utvecklas nämligen baklänges. Han föds i ett barns storlek men med en 80-årings kropp och blir alltså yngre och yngre… Filmen känns väldigt lik Forrest Gump, då han också är väldigt speciell och lyckas ändå bli en såndär helylle kille som alla tycker om och har en fet meritlista. Den är nästan 2timmar och 50minuter och otroligt seg emellanåt.
Ghost Town
Ghost Town, 2008 av David Koepp med Greg Kinnear och Ricky Gervais
Bertram Pincus är tandläkare som efter en röntgenundersökning upptäcker att han kan se spöken som följer efter honom och vill ha hjälp. Den envisaste är Frank som varit otrogen mot sin fru Gwen och vill att Bertram ska hindra henne från att gifta sig med en ny man. Problemet är att Bertram blir förälskad i Gwen men inser att han måste ändra på många saker hos sig själv för att överhuvudtaget få en chans.
Den här var suverän. Redan efter en halvtimme sa Annika att den här var skitbra. Jag höll med. Full av brittisk humor och satir. Huvudrollsinnehavaren dör i 7 minuter under en magoperation och när han väcks till liv igen har han fått förmågan att kunna se spöken. Riktigt irriterande spöken…
