Arctic Blast (0/5)
Arctic Blast, 2010 av Brian Trenchard-Smith med Michael Shanks mfl.
Under en solförmörkelse sveper en iskall vind igenom ozonlagret och praktiskt taget djupfryser jorden i plågsamt långsam takt.
The poster got me! Jag sjunger en tyst klagosång om falsk marknadsföring för att man aldrig någonsin under filmens gång får se Golden Gate bron! Det här känns som en tv-serie som har klippts ner och ihop och hamnat direkt i reabacken på Konsum! 1 för 49:- två för 99:-! På håret till icke godkänt skådespel. Musiken var tydligen så medioker att jag inte ens la märke till den. Ett riktigt bra after effects snille skulle göra bättre effekter. Och, ja.. Nä, fan.
0/5
The Green Hornet (0/5)
The Green Hornet, 2011 av Michel Gondry med Seth Rogen och Jay Chou
Han är förläggare dagtid och en maskerad brottsbekämpare när mörkret faller. Hans ständige sidekick är Kato och tillsammans med sin japanske vapendragare färdas han runt i bilen ”The Black Beauty”, beväpnade med specialpistoler, knockout gas samt Katos närstridskunskaper blir de en duo att frukta…
Det här är i särklass den sämsta filmen jag har sett i hela mitt liv! Jag kan inte direkt jämnföra med tv-serien från 1966 med Bruce Lee heller, för den har jag inte sett.
Jag kan bara inte stänga av en film heller, så jag plågade mig mest igenom den här. Det är så sjukt dåligt hela, hela tiden. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag är helt tom.
Jag förstår inte Michel Gondry. Den här filmen liknar inte alls Science of Sleep, Eternal Sunshine of the Spotless Mind eller Be Kind Rewind. För dom var helt ok! Det här är bara ett påkostat och flashigt Stefan och Christer ståhej!
0/5
World Invasion: Battle Los Angeles
World Invasion: Battle Los Angeles, 2011 med Aaron Eckhart och Michelle Rodriguez mfl.
En marin sergeant som just har fått sin pensionering godkänd går tillbaka in i tjänsten för att hjälpa en 2: a löjtnant och hans pluton som kämpar för att återta Los Angeles från främmande inkräktare.
Jag är helt såld på alien inkräktar-filmer. Den här å andra sidan var nåt bland de sämsta som mina små tjusiga blågröna ögon har genomlidit. Den är så jävla typisk amerikansk. Inledningsvis får vi se rökbomber och vinande kulor och lyssna på massa skrik. Det här är väl för att visa tittaren vad som komma skall, så att vi har nånting att se fram emot, eftersom uppbyggnaden av handlingen förmodligen suger älghorn. Vi får bekanta oss med filmens skådespelare genom att få se hur bundis och busiga de är när de inte är i tjänst, det är fret-partys och fest och brudar, en del sitter och cammar med sina älskade släktingar på nån dator, det är one-liner efter one-liner och det är väl nu jag ska tycka att dom är väldigt coola. Det enda som egentligen saknas är väl en dusch-scen när grabbarna snärtar varandra med handdukar och fnissar.
Sen kommer nåt jävla stjärnskott till löjtnant i sina bästa år och ska evakuera Los Angeles. Det regnar liksom kometer över hela jorden -tror dom. Det här stjärnskotten ber kaxigt den nypensionerade sergeanten att inte ta över hans pluton ifall nånting går snett. I samband med det får vi precis hela handlingen förklarad för oss (incognito).
Nånstans mitt i filmen, efter ett kroniskt genomlidande av testosteronstinna amerikaner med hjältekomplex, så fuckar givetvis löjtlanten till det och spränger halva sin styrka i luften. Sergeanten ger honom århundradets pepptalk, som inte är vidare peppande alls.
- Pepptalk! (Som inte är så pepp!)
Hjältemusiken strömmar och veteranen tar över och visar hur man gör. Sen är det hjärndött flängande genom halva Los Angeles till slutet… Ungefär, nånstans runt slutet så blir det ettpepptalk till. Den här gången till mannarna som har förlorat sina bästa vänner, och som alla redan vet så är marinsoldaters vänner och kollegor mer värda än deras egna familjer.
- Ett riktigt dåligt pepptalk till… Som framkallar lite tårar hos soldaterna.
Härifrån är skiten mest som en dimma för mig, för jag tror jag ballade ur och tänkte mest hur jag skulle framföra min upplevelse av den här filmen på papper.
Trailern verkar ju lovande, men du behöver egenligen bara se trailern, filmen kan du skita i. För den är bedövande jävla asdålig. Sämre än Sanctum! (Rectum)
0/5
Sanctum (inkl. spoilers)
Sanctum, 2011 av Alister Grierson med Richard Roxburgh, en snubbe med väldens underbett och en typiskt stilig ung herre med asful frisyr.
Ett dykarteam ger sig av till en avlägsen del av regnskogen i Papua Nya Guinea för att utforska de otillgängliga undervattensgrottorna. När de befinner sig hundratals meter under marknivå bryter en tropisk storm ut och vägen upp ur grottorna blockeras. Vattennivån stiger hastigt och dykarna tvingas allt längre in i grottsystemet. I jakten på en annan väg ut växer desperationen och nervpressen gör attdykarna snart visar sitt sanna jag.
Jag kan med handen på hjärtat säga att mitt sketna 30l. akvarium med två sketna guldfiskar i är mer spännande än den här sörjan. Det kan bli väldigt dramatiskt ibland när de simmar under dekorationerna! Redan efter 45 sekunder känner jag att det här är skit. Jag kände mig som världens sadist när jag plågade mig igenom hela filmen och eftertexter har aldrig varit vackrare eller mer välkomna. Så fort ”Directed by”-texten kom upp så reste jag på mig och gick. Äntligen!!
Den är så jävla uppenbar. Jag sa till min fru redan halvvägs in i filmen att
[s]”sonen är den ända som kommer överleva.”[s] och visst fasen var det så.
Musiken är helt unfit, skådespelet är bland det fånigaste jag har sett! Vem fan gör ett jävla ”HIAAAH!”-ljud när de går till attack i en film nu förtiden?
Spring och hyr The Abyss eller Sphere istället om du vill se en skön klaustrofobisk dyk-rulle istället. Den här, om den kom i form av ett toapapper skulle jag inte ens torka mig i röven med.
-36553/10
Buried (med spoilers)
Buried, 2010 av Rodrigo Cortés med Ryan Reynolds
Paul Conroy är amerikan och jobbar i Irak som kontrakterad lastbilschaufför. Under en attack kidnappas han och begravs levande i en träkista i väntan på att kidnapparna ska få ut en lösensumma för honom. Med sig i kistan har han en Zippotändare och en mobiltelefon med låg batterinivå. Vi får följa Pauls desperata försök att få kontakt med omvärlden och ta sig ur sin klaustrofobiska dödsfälla.
Åh, herregud. Det finns så otroligt mycket att störa sig på med den här filmen. Så OTROLIGT mycket! Först och främst tyckte jag kistan var lite väl stor för att framkalla nån klaustrokänsla. The Jacket lyckades mycket, mycket bättre med det. Vafan, killen kan ju lägga sig på mage och sida om han så önskar. Att det dessutom zoomas ut en halv evighet emellanåt förstörde också klaustrofobikänslan. Dessutom vet väl varenda människa att eld behöver syre och i en situation som denna kanske han inte skulle slösa på syret i onödan, när han har EN MOBILTELEFON som lyser upp hans tillvaro. Killen tänder verkligen tändaren för att knappa på telefonen som man klart och tydligt kan se har belysta knappar. Ja, han har ångest och panik och allt vad en människa nu kan lida av, och ja.. han är nog lite trängd. Jag skulle säkert inte ha varit mycket smartare själv. Men ändå! Som grädde på moset: Ett förutsägbart slut. Kort och gott tyckte jag det här var en skitfilm.
Jag är glad att min telefon har googlemaps ifall jag skulle hamna i en liknande situation.
0/5
Fiffi tycker lite annorlunda, se gärna vad hon tyckte.
Rännstensungar
Rännstensungar, 1974 av Torgny Anderberg med Cornelis Vreeswijk och Anita Lindblom
Ninni är lam och bor hos den fattige konstnären Johan Fahlén. Han drömmer om att tjäna mycket pengar på sin konst så han kan ta med Ninni ut på landet. En socialassistent kommer på besök men allt verkar okey och hon blir nära vän med Ninni och Fahlén. Allt verkar ordna sig om det inte hade varit för en stöld som kommer vid en olycklig tidpunkt. Detta är upptakten till denna mycket underhållande och varma film.
I väntan på Cornelis så var jag tvungen att se nånting med den ”riktiga” Cornelis. Jag har mest bara sett honom på bild, och min far är ett enormt Cornelis-fan, det i sin tur har väl smittat av sig på mig. Jag tycker också mycket, mycket om hans musik. Mer än så är det inte. Hittade den här filmen på Voddler och jag hade en och en halvtimme att döda.
Nu tycker ju jag att det inte är så klokt och inte så vidare artigt att klaga på en film som har några år på nacken. Men var folk verkligen inte smartare på 70-talet? Visst, det fanns säkert inga Jaden Smith eller Haley Osment i Sverige på 70-talet men ungarna i filmen måste ha varit handplockade från gatan. Cornelis spelar hyfsat bra, men ganska stelt och manuset är… Helt skevt. Herr Fahlén är en helylle prick som älskar barn och ger sig inte in på några fula affärer för att tjäna pengar även att han lever i misär. Han lämnar sin sk. ”nya” rullstolsbundna dotter hemma ensam i timtal och erbjuder inte mycket mer än en brödskiva.
Huxflux så säljer Herr Fahlén ett konstverk och han blir kung över alla i bakgårdarna och bjuder på frukt och ballonger och får flickan på sjukhus för att fixa så att hon kan gå, fem minuter senare i filmen ställer sig flickan på rangliga ben på en äng och går. The End.
0/5
(WordPress har ballat ur lite igen, nu kan man inte göra radbyten, sorry)
Grown Ups
Grown Ups, 2010 av Dennis Dugan med Adam Sandler, David Spade, Rob Schneider och Kevin James mfl.
Det här kan bara någon som aldrig ser på bra film tycka är kul. Det är som en dålig, meningslös jävla fars med massa torra skämt och ett krystat jävla skådespel. Hela filmen känns som inspelad på impuls helt utan manus och alla improviserar allt. Vilken jävla sörja. Nog för att jag bara avskyr Adam Sandler och kompani men den här tog fan priset.
Nu är inte jag ett stort fan av komedier. Iallafall inte den här glada formen av komedi, jag vill ha min komedi serverad rå och kall. Inte såhär pussigullig och varm och nästan drypande flottig. Hela jävla skiten går ut på att den ena ska toppa den andres förolämpning och jag såg inte att handlingen någonsin skulle ändras. Handling? Vilken handling? Den handlingen som handlar om ett gäng killar som åker till en stuga och driver med varandra i en vecka? Kul. Stundvis kändes den som Home Alone precis innan grabben blir lämnad ensam. Hektiskt, massa folk som yrar omkring toppat med mysig mingelpop.
Bajs bajs bajs. Jag kan nog, med handen på hjärtat, säga att det här är en ibland de sämsta filmerna jag någonsin har sett. Skådespelet är förjävligt, musiken är töntig, handlingen existerar inte och Rob Schneider är precis som i alla andra filmer. Dålig.
0/5
The Last Airbender
The Last Airbender av M. Night Shyamalan med Noah Ringer, Nicola Peltz, Jackson Rathbone mfl.
Luft, vatten, jord, eld; fyra nationer sammanbundna av ödet. Eldnationen startar plötsligt ett brutalt krig mot de andra och ett helt århundrade går utan något hopp finns om att få ett slut på förödelsen. Slutligen ger sig den modige Aang ut i striden, då han inser att han är den ende Avatar vars krafter är så starka att han kan manipulera alla de fyra elementen. Aang slår sig ihop med Katara, som kan manipulera vatten, och hennes bror Sokka, för att försöka återskapa balansen i en krigshärjad värld.
Jaha. Här har vi ännu en film jag bara ser för att den ser visuellt cgi-porrig ut. Jag har aldrig ens hört talas om den ofantligt populära Nickelodeon-serien förens nu. Plus i kanten också är att det är M. Night Shyaslsjflskdfjks som står för produktionen. Säga vad man vill om honom, att han är en överskattad filmskapare och så vidare och så vidare. Men han har faktiskt gjort ett par filmer som är bland mina favoriter. Unbreakable, Signs, Sixth Sense exempelvis. The Happening var ju bara ett monotont, platt jävla skämt som jag hyste alldeles för starka förhoppningar för.
Här möter vi Aang – en kylig liten kille med en stor självlysande pil pedantiskt tattuerad i pannan. Förutom pilen i sin panna så är han en hejare på Thai Chi. Det är nånting med pilen i pannan och hans Thai Chi som gör att luften börjar böja sig vart han än vill. Emellanåt är det väldigt svårt att ta lille Aang på allvar eftersom hans skådespelartalanger kanske inte lyser lika starkt som pilen i hans huvud, lyckligtvis så gör hans följeslagare det lite lättare för honom, för dom är fan snäppet sämre.
Handligen slutade jag bry mig om efter ungefär 45 minuter för jag bara orkade inte försöka hänga med. Det är för mycket scenbyten, dessutom har många av dessa scener inte ens någon betydelse för handlingens framfart. Helt onödiga jävla scener som bara är till för att förvirra, eller för att smarta människor har nånting de kan säga att de förstår, fast de inte gör det.
En enorm eloge till effekterna dock! Banne mig vad jag skulle ha viljat se den här i 3D, men eftersom jag av erfarenhet vet att den här filmen är så makalöst seg så tänker jag inte se den i 3D. Jag skulle inte ens vilja se den igen om den om den utspelade sig i sin fulla flärd i mitt vardagsrum – live. Både jag och min fru suckade högt när vi trodde att filmen var slut, när det kom ytterligare en scen. ”Kan inte skiten bara ta sluuuuut”. Som en jävla fästing som bara vägrar dö.
0/5
A Serbian Film
A Serbian Film, 2010 av Srdjan Spasojevic med Srdjan Todorovic
Den här jävla filmen handlar om en gammal porrskådis som har det lite krisigt ekonomisk och får ett erbjudande av nån sinnessjuk kille om ett jobb som kommer ge massa massa pengar men han får inte veta vad han ska behöva göra, han skriver på och kör. Men när han tycker det känns funky så vill han inte fortsätta och inser att det inte bara är att dra. Då tar det hus i helvete.
Det där var för övrigt den slarvigaste o oseriösaste sammanfattningen jag någonsin har diktat ihop. För filmen är inte ens värd skiten under mina skor.
Jag vill lyfta ett varningens finger! Det är dumt att ens dra upp det, för nu kommer ni säkert bli intresserade och kolla upp den. Men för allt i världen se upp för den här filmen. Det finns en scen i filmen som producenten borde bli tvångsnominerad ett nackskott för. Han skulle förmodligen vinna också. Hoppas jag.
Den jävla scenen har etsat sig fast i minnet på mig och jag kan inte få den ur mitt trånga huvud, jag blir så arg så att blodet bara kokar i kroppen på mig.
Jag visste när jag slog på filmen att jag skulle vänta mig en helt urstörd film som inte hade några som helst gränser och skulle vara årets mest kontroversiella och äckligaste film och blablabla. Jag var berädd på det värsta, men samtidigt tog jag det hela med en nypa salt. Jag har sett det mesta. Men stundvis behövde jag intala mig att det bara är en film. Så jävla märkvärdig är den inte, det är som en lite mer påkostad men fortfarande en riktigt dålig porr-slasher. Det var just scenen som jag nämnde tidigare som fick mig att flippa ur fullständigt och önskar att jag aldrig hade sett.
Jag tänker inte ens sätta ett betyg på skiten och försöka förtränga den.
Green Zone
Green Zone, 2010 av Paul Greengrass med Matt Damon mfl.
Under den USA-ledda ockupationen av Bagdad 2003 sänds befälet Roy Miller och hans team med arméinspektörer ut för att leta upp massförstörelsevapen som tros ligga dolda i lager mitt i den irakiska öknen. Jakten, som går mellan den ena förrädiskt minerade platsen till den andra, går till en början ut på att finna dödliga kemiska ämnen. Snart snubblar Miller och hans män dock över en intrikat mörkläggningsaffär som vänder upp och ner på hela uppdraget.
Så ofantligt jävla ko-tråkig, ointressant och inaktuell film! Jag har för mig om att jag gillade Bourne-trilogin och hade därav ganska höga förhoppningar på denna.
Som alla jävla krigsfilmer så är Amerika världspoliser och patrioter ut i fingerspetsarna och dom kan allt, vet allt och får göra vad fan som helst. Börjar man väl störa sig på det, så går en sån här film knappt att se färdigt. Usch fy fan!
Det enda som jag tyckte var bra med den här filmen var fotot. That’s it. Det kan den få en stjärna för.
Resten vill jag pulverisera, kasta i toaletten, pissa på och spola ner…
1/5
Farsan
Farsan, 2010 av Josef Fares med Jan Fares och Torkel Pettersson mfl.
Utanför Jörgens Cykel sitter tre vänner. Jörgen är rädd för att bli lämnad, Juan oroar sig över hur labradoren mår, men Farsan, han är förträfflig. Han är snygg, lagar den godaste maten och vet vad en kvinna behöver. Snart ska han bli farfar också, till en perfekt liten pojke. Det är helt säkert. Men när han ger sig ut på jakt efter en härligfarmor är det inte mycket som går enligt planerna…om kärlek, vänskap och konsten att vara man.
Samma sörja i klass med Sommaren med Göran. Den enda som är bra och rolig i den här jävla pissfilmen är Jörgen (Torkel Pettersson), trots att hans roller alltid är likadana och hans sätt att spela alltid är precis likadan som rollen han spelade i filmen innan. ”Farsans” ordförråd är väldigt begränsat och han uppfattas ganska lätt som en neandertalare. Jag vet inte om det är tänkt att det ska vara roligt. Men jag förstår en tredjedel av vad han säger.
Kopps är väl bland det roligaste som har producerats inom Sveriges gränser på 2000-talet och att det är är från samma producent är väldigt svårt att tro.
0/5
Home Movie
Home Movie, 2008 av Christopher Denham med Adrian Pasdar och Cady McClain
Familjen Poe ett normalt liv, i ett perfekt hus och ett perfekt äktenskap. Om bara barnen slutade att häfta fast grodor i träden. Någonting är väldigt fel med de 10-åriga tvillingarna, Jack och Emily Poe. För att stoppa barnens beteende måste föräldrarna komma åt de hemskheter som finns i barnens huvuden. Den stora frågan är: vilka kommer att överleva?
Urk. Jag älskar idén med att göra filmer med handhållen amatör-kamera. Det ger lite mer känsla i filmen. Som att man är där på ett helt annat sätt. Jag älskar Cloverfield, Blair Witch Project och Paranormal Activity men den här höll inte riktigt hela vägen. Knäpp handling och man fick aldrig riktigt veta vad det var för fel på ungjävlarna. Inte så värst spännande eller läskig.
Bara… dålig. Nästan pinsam vid vissa tillfällen.
0/5
Cirque du Freak: The Vampire's Assistant
The Vampire’s Assistant, 2009 av Paul Weitz med John C. Reilly och Chris Massoglia
En skrämmande historia om en pojke som ovetandes bryter en 200 år gammal vapenvila mellan två rivaliserande grupper av vampyrer. Han dras in i en fantastisk värld av missförstådda cirkusfreaks och groteska nattvarelser. Han kommer att ryckas från en trygg men trist tillvaro och uppfylla sitt öde i en värld som hämtad ur mardrömmar.
Ja, den här var ju inte så värst underhållande måste jag säga. Jag misstänkte att det skulle vara en ungdomsfilm, och det var det. Nästan så det stank om den. Nästan lika dålig som Twilight sörjan, och då jävlar är det illa. Fräna effekter räcker liksom inte när manuset är så jävla strävt. John C. Reillys pinsammaste roll någonsin som nån fjollig vampyr som har en bizzar romans skäggiga damen. Buuu.
0/5
Besökarna
Besökarna, 1988 av Joakim Ersgård med Kjell Bergqvist, Lena Endre och Johannes Brost
Detta är mer eller mindre en klassisk spökhus-skräckfilm om en familj som flyttar in i ett gammalt hus. Denna film handlar om en familj som flyttar till ett stort hus på landet. Det dröjer inte länge innan det börjar hända konstiga saker, till exempel så ramlar tapeterna i ett rum ner hela tiden.
Av någon anledning kom jag och tänka på den här gamla härliga filmen. Den här satte verkligen djupa spår i min barndom när jag stod och tittade i dörrspringan ut till tvn i vårt vardagsrum när mina föräldrar och äldre syskon tittade på den när jag var liten.
Vid ett tillfälle i filmen så sitter Frank (Pappan, Bergqvist) utanför huset de har flyttat in i och leker med sina barn vid en liten å. Sen vänder han sig om och sneglar lite på huset, men sen får han syn på nånting i vindfönstret och man ser ett ”spöke” röra sig i fönstret. Jag minns det som det vore igår -jag vart livrädd!
Sedan dess har spöken, för mig, alltid bott på vinden.
Jag såg den igen för ett litet tag sedan, just för nostalgin. Den är pinsamt dålig… Men om du kan, så rekommenderar jag dig att åka tillbaka i tiden sisodär en 22 år, hyr en moviebox (en video och en film på köpet) och se den! För då är den fan skitläbbig.
0/5
-Nu. Men då var den fan en femma!
New Moon
New Moon, 2009 av Chris Weitz med Kristen Stewart, Robert Pattinson och Taylor Lautner
När Bella har återhämtat sig från attacken från de onda vampyrerna firar hon sin födelsedag med sin pojvän, vampyren Edward och hans familj. Men under festen skadar sig Bella och blöder lite, varpå den nyaste vampyren i familjen- Jasper– inte kan hålla sitt begär tillbaka…
Gud, så himla bra! Just nu sitter jag och photoshoppar ihop bildmontage över mina bleka, pojkflickiga idoler i Twilight trilogin - not! Jag fortsätter med min teori om att uppföljare måste vara bättre om filmen innan var svindålig, men det motbevisades igen.
Den här var också löjligt dålig.
Men visst, är du en 16 årig flicka som tycker om en 2tim lång musikvideo i slowmotion med killar i bar överkropp som står i regnet och ser drömska ut så är det här filmen för dig! Värst av allt är att jag nu är bunden till att se den tredje filmen.
Fy fan.
0/5
The Descent: Part 2
The Descent: Part 2, 2009 av Jon Harris med en hög amatörer.
Sarah kommer ensam ut ur ett outforskat grottsystem där hennes fem väninnor blivit kvar. Hon har förlorat minnet och har ingen aning om vad som hänt men följer med tillbaka på en räddningsexpedition. Grottan är outforskad men definitivt inte obebodd och expeditionen stöter snart på allvarliga problem.
Jag ville testa en liten teori, eftersom ettan av den här filmen var så genomrutten så kan ju en uppföljare på den här nästan bara bli bättre. Uppföljare har ju en tendens att vara sämre än föregångaren, men hur blir det nu? Bra 1a = Dålig 2a vs. Dålig1a = Bra 2a.
Så var inte fallet, den här var precis jävla svindålig som 1an. Sarah, som var den ensamma överlevaren ifrån ettan, blir efter en svår traumatisk upplevelse tvingad tillbaks till grottorna av en skjutglad gammal bad cop, och följer snällt med utan tjat. Hon är ju somsagt helt dum i huvet och minns ingenting om vad som hände två dagar innan.
Ledaren för den nya räddningsgruppen säger bestämt till den skjutglada gamla bad coppen att han inte får ta med sin pistol, det skulle vara som att ta med en dynamit ner i hålet, men han blir kaxig och ska promt ha med den ändå.
5 minuter senare avlossar han ett skott och grottan rasar och gruppen blir splittrad och dom avrättas på löpande band av grottans hemska innevånare. Det blir blod, slem och avföring överallt, framför allt in i munnar och det är bara vulgärt och pinsamt dåligt.
Sen dyker Lara Croft, aka superbitchen som ”dog” i ettan och har utvecklats till nån monsterdräpande superhjälte på bara två dagar med ett stort hål i knät efter händelserna som utspelade sig i ettan, då Sarah högg en yxa i knät på henne.
Hon vet precis hur man tampas med de här ohyggliga varelserna och är inte rädd för något, hon har ju trots allt bott här i hela två dagar! Hon vet precis hur man ska få mig att skratta högt och hoppas att filmen snart lider mot sitt slut.
Till slut hittar Sarah en utgång ur grottorna ihop med bad coppens snälla kollega, men de står en arme av monster ivägen. Så hon väljer att offra sig själv för att rädda den snälla kvinnliga polisen. För det är klart, Sarah har ju förlorat sin dotter i en olycka 1 år innan och polisen har en dotter som väntar på henne hemma. Så det är klart att man offrar sig. Efter lite löjliga bitchfights med slemmiga monster så pressar polisen sig igenom det oerhört trånga hålet upp ur grottan där ett monster alldeles nyligen hade lyckats få ner en 400kg tung Kronhjorts tjur. Sen är skiten slut och min teori visade sig felaktig.
0/5 - se även The Descent
The Boondock Saints 2: All Saints Day
The Boondock Saints 2: All Saints Day, 2009 av Troy Duffy med Norman Reedus och Sean Patrick Flanery
Efter första filmen har båda bröderna McManus och deras far flyttat tillbaka till Irland där de lever ett tillbakadraget liv. De får dock veta att en präst hittas mördad i en kyrka i deras gamla kvarter i USA. Kroppen är arrangerad så att man ska tro att det är bröderna som utfört dådet. Detta för bröderna tillbaka till staterna där de får hjälp av en ny sidekick som kallas för Romeo. Samtidigt är en ny FBI-agent dem på spåren och frågan är nu – kommer hon hjälpa dem likt hennes föregångare , eller blir hon deras fall?
Fy fan, fyyyyy faaaaaan! Jag fick hem en förhandsvisning av filmen och vart mer än överlycklig! Jag har väntat och hoppats på en uppföljare i flera år! Men dra mig baklänges vad jag är besviken. Skiten känns mer som en jävla buskis med Stefan och Christer. Två skjutglada bröder, som känns något mer kärleksfulla mot varandra än vad som är lagligt. Den har allt som den första filmen har, förutom bra skådespelare och känsla. Till och med Rocco, som är så skön i ettan är utbytt mot en precis likadan snubbe som är minst lika trög. Den smarta FBI-agenten är nu utbytt mot en supersmart brud som är preciiiis likadant spelad som Willem Dafoe.
Skådespelet är fan pinsamt! Det är det värsta skiten jag någonsin har sett. Känns som stela jävla fiskar hela högen. Manuset är väl ”hyfsat” men knappast lika bra som den första. Det här, mina damer och herrar, är ett perfekt exempel på en dålig uppföljare. Ska man göra en uppföljare så måste man fullständigt sopa banan med ettan! Gör inte en halvdan uppföljare på en film som redan är kultförklarad, den drar ettan med sig i graven!
Sällan jag brukar bry mig, men nu är jag riktigt jävla sne på Troy Duffy, vad fan tänkte han? En actionkomedi buskis? GAH!
- Att den har fått 7,5/10 på imdb är för mig ett jävla mysterium.
The Box
The Box, 2009 av Richard Kelly med Cameron Diaz och Frank Langella
Norma och Arthur Lewis ställs inför ett moraliskt dilemma när en mystisk låda dyker upp vid ytterdörren. Reglerna är enkla – öppnar de boxen och trycker på knappen kommer de genast att bli förmögna. Men priset är att det innebär döden för en slumpmässigt utvald människa någonstans på jorden. De har 24 timmar på sig att fatta ett beslut…
WTF?
(en utförligare synpunkt av den här skiten kommer när jag fattar den – aldrig!)
Sommaren med Göran
Sommaren med Göran, 2009 av Staffan Lindberg med Peter Magnusson och David Hellenius
Sommaren med Göran utspelar sig under en sommar och kretsar kring Göran, en kärlekstörstande kille som söker efter kvinnan i sitt liv. Humor och romantik bland unga ängsliga innerstadsbor i Stockholm och överklassen i Göteborgs skärgård, där intrigerna avlöser varandra.
Jag hatar Hey Baberiba. Det är så jävla luddigt och tråkigt och jag är så jävla less på kungafamiljen-imitationerna och allt vad fan heter. Men den här var fan snäppet sämre. Pinsamt och överspelat skådespel, skitlarvig och förutsägbar uppåt helvetes väggar. Det är bland den värsta dynga jag har sett på länge. Folk som pröjsade bio för att se skiten måste verkligen känna sig dumma i huvet.
0/5
Whiteout
Whiteout, 2009 av Dominic Sena med Kate Beckinsale
Polismästaren Carrie Stetko söker en mördare på Antarktis samtidigt som solen är på väg ner för 6 månader.
En klaustrofobisk action thriller som inte alls tilltalade mig. Nu får ni kalla mig manschauvinistisk bäst ni vill, men det är något med kvinnliga filmhjältar som inte går hem alls hos mig. Enda anledningen till att den kvinnliga sk. hjälten alltid klarar sig är för att skurken alltid inser, precis innan han ska lägga in dödsstöten ”Fuck. Jag kan inte, det är ju en brud!” Jättesnurrig film, med twist efter twist… Efter twist… Efter twist. Sen har den ballat ur. Skit.
0/5
3/3 skitfilmer in på nya året!
Universal Soldier: Regeneration
Universal Soldier: Regeneration, 2009 av John Hyams med Jean Claude van Damme, Dolph Lundgren och Andrei Arlovski
När terrorister hotar med kärnvapen katastrof är världens ända hopp att återaktivera tillbakadragna ”Universal Soldaten” Luc Deveraux. Återprogramerad och beväpnad måste Deveraux ta sig an sin ärkefiende och en ny generations ”UniSol”.
Herregud, jag kunde väl ha sett redan på omslaget att den här skulle suga! Den här känns så ihopkastad så det bara skriker om det. Nån dum jävel satt säkert på ett kontor nånstans i närheten av Hollywood och tänkte: ”Fan, man skulle slänga ihop nåt skit med JCVD och Dolph Lundgren igen! Jag vet! Vi gör en tvåa på Universal Soldier! Folk älskade ju den! – Men vad ska vi ha för skådespelare? – Äh, ta bara nåt, det räcker med JCVD och Dolph, vi tjänar pengar på det!”
Och det gör dom säkert. När Universal Soldier kom 1992 såg jag den säkert 10 gånger om dagen, jag tyckte den var döball. Så nu vart jag helt stasig när jag fick syn på den här. Jag hade ju mina misstankar att den skulle vara dålig, men jag var tvungen! Jag är nästan säker på att många tänker precis likadant.
Lite kul var det iallafall att Andrei Arlovski, UFC-fightern var med. Någon hade sagt att Rampage Jackson skulle vara med, men det var visst Arlovski. Han gjorde rätt bra ifrån sig, för hur svårt ska det vara att ha 2 repliker i en film på minst 3 bokstäver? Yes. No.
Musiken är svintråkig och upprepande. Skräckmusik? WTF? Skådespelet är pinsamt och handlingen är helt puckad.
SPOILER (Trippelklicka texten under om du vill läsa):
Dolph Lundgrens prestation var väl inte heller nånting historiskt. Han kom in sent i filmen och dog efter en mycket kort fight-scen med JCVD
0/5
Bra början på året. 2/2 skitfilmer.
The Lovely Bones
The Lovely Bones, 2009 av Peter Jackson med Rachel Weisz, Mark Wahlberg och Saoirse Ronan
Handlar om en ung flicka som har blivit mördad och vakar över sin familj – och sin mördare – från himmelen. Hon måste väga på sin önskan att hämnas eller att hennes familj ska läka.
Va” faan, har Peter Jackson fått hybris? Vad är det här för jävla soppa?! Jag har sett en del sega och långsamma filmer under mina år som filmälskare men den här toppar fan alla listor! Det är ett extremt känsligt ämne med barnarov – självklart – men… Dom pratar i slowmotion i hela filmen!
Ja, det är en sorglig berättelse, men filmens tempo är nästan sorgligare (rent tekniskt sett). Den hade makalös potential till att bli en stark film, men den är bara så satans flummig!
Susan Surandon, den gamla häxan (Häxorna på Eastwick) dyker upp här som gubben i lådan och fullständigt äger rollen som ansvarslös, alkoholiserad mormor som askar i barnens leksaker, bränner ner halva köket och krymper ungarnas kläder. Mark Wahlberg spelar över som bara fan och Rachel Weisz sticker iväg utomlands och ses knappt alls genom hela filmen.
Spänning? Knappt någon. Drama? Lite för mycket! Action? Lite lite lite lite lite… Väldigt lite. Långdragen? Zzzzzzzzzzzz- va? Värd att punga ut 110kr för att se? Spola ner dom istället eller tänd eld på dom.
WTF?!
0/5
2012
2012, 2009 av Roland Emmerich med John Cusack, Oliver Platt mfl.
Mayaindianerna förutspådde för hundratals år sedan att jorden ska drabbas av stora naturkatastrofer och slutligen gå under år 2012. När de gamla sägnerna blir verklighet och människorna står inför världens ände kämpar Jackson Curtis inte bara för att rädda sin familj, utan hela mänskligheten. Det blir en omöjlig kamp mot klockan och hopplösa odds.
Åh fyyy faan så jävla seeeeg! Det var bland det värsta jag har varit med om! En eloge till special effekterna, men fan.. Det blev lite för mycket! Omöjlig på alla sätt och vis, det som går sönder först är historiska monument, 10 åriga barn som kan hålla andan i en timma, allt sker i absolut sista sekunden. ”Shit! Vi måste dra – Tick tack, tick tack 3… 2…. 1…. Wwwrroooom – Phew!” Hela jävla tiden.
Det blev så in i helvetes tjatigt! Produktplaceringar i varannan ruta, men det kan man ju förstå med tanken på att filmen består av effekter. Men dom klämde in en jävligt störig och oerhört övertydlig placering mitt i spänningens hetta. Som gjort för en reklamfilm! 1-0 till Bentley.
Jag föredrar dokumentärerna om Nostradamus och hans förspåelser. Visst, i grund och botten är det Mayaindianerna i det här fallet, men Nostradamus hade visst bekräftat det. Eller nåt. Han hade rätt om Tsunamin och 9/11… Vi får väl se om det här kommer inträffa 2012.
Asrutten film, insmord i spyor och skit paketerat i en guldtacka med kashmir-överdrag. Fattar ni?”
5/5 (för effekterna).
0/5
Pandorum
Pandorum, 2009 av Christian Alvart med Ben Foster och Dennis Quaid
Två astronauter vaknar till liv ombord på en rymdfärja. Det är kolsvart och det enda ljud som hörs är ett gnisslande från rymdfärjans inre. Den enda vägen ut är genom en trång och mörk passage. Snart inser de att de inte är ensamma ombord, och sakta avslöjas farkostens skrämmande och dödliga hemligheter.
Okey! Några människor vaknar ur hypersömn någonstans i rymden i deras rymdfärja och till sin fasa upptäcker dom att dom inte är ensamma! Ring a bell!? Väldigt dålig film. Filmens idé, bortsett från Alien-ripoff:en verkar bra men jag var alldeles för ointresserad för att ens hänga med. Skitfilm.
